Klosterkatterna

Matte

Idag har vi äntligen fått i ordning alla de saker som Jenny och Majsan hade med sig från katthemmet - vi ville inte göra det förrän vi kunde säkra dem, så att det inte händer några olyckor. Klätterställningen har vi skruvat fast i väggen här inne i biblioteket, och katterna blev överlyckliga - de satte genast igång att klösa och klättra, och sedan satt Majsan en lång stund högst upp och strålade av glädje. Det värmde hjärtat att se!



Jenny å sin sida lade direkt beslag på elementsängen, där hon låg och såg så belåten ut...



Conny har också en sådan, men den har vi fått flytta in i sovrummet eftersom han blir misslynt inför tanken att någon av inkräktarna skulle kunna ta sig fräckheten att ligga i den *skrattar*. Fast han har faktiskt nästan slutat yla åt dem! Det är bara när de kommer alldeles inpå, som han protesterar med dova lågmälda ylanden... gammelmatte och jag skojar med honom och säger att det nog är dimma ute eftersom mistluren hörs. Lite får man väl retas med sina sötnosar?

Inte en enda katt har rykt ihop med en enda annan katt här, så jag tror absolut att vi snart har frid och ro i gruppen. Och nu har vi varmt och skönt inne också - min svåger och systerson var här idag och lämpade av närmare två kubik ved. Vi är verkligen omgivna av änglar!

Måste få passa på att berätta hur bra Assar och Sixten mår av att Jenny och Majsan har flyttat hit. I natt har Assar legat vid gammelmattes fötter i hennes säng, och Sixten var framme och nosade henne i ansiktet. Dessutom kommer de ner från övervåningen allt tidigare om kvällarna och går upp allt senare, så flickornas närvaro förlänger deras besök här nere i bottenvåningen med flera timmar *glad*.

Conny

KOLLA BARA va ja har fått - en rikti vaktväst! Ja, en sån som väktare har när'om patrullerar, säjer matte. Visst ser ja tuff ut?!? Nu ser både postulanter å mösslingar vem de e som e säkerhetskatt här i revire, å de hoppas ja att de nya tjejerna fattar... för de e välan inte blinda, heller! En sån här lysande väst måste man bara respektera, eller hur?

Matte

Det spännande med att få nya katter i huset är att lära känna dem. Katter är individer precis lika mycket som människor, och det tar tid att komma underfund med deras personligheter... man gör sig en bild av dem, men ju längre tiden går desto mer inser man att man tagit fel *skrattar*.

Både Jenny och Majsan är överviktiga och behöver gå ner i vikt, men det tror jag kommer av sig självt när de blir tuffare och rör sig friare i huset. Jenny upptäckte källaren igår och blev först förskräckt, men tog sedan mod till sig att gå ner och undersöka denna nya del av huset. Majsan upptäckte källartrappan idag, men tog bara ett par steg innan hon vände... hennes ansiktsuttryck var obetalbart: "Va'?!? Är huset ÄNNU större?!?"

Conny har tillbringat dagen i andra änden av huset (han älskar att sova nerkrupen bland gosedjuren i barnsängen vi har uppställd i ett av gästrummen där borta), medan Imma tar det lugnt och sover inrullad i mitt täcke. Majsan cirklar kring mig och gammelmatte och Jenny är mest i källaren - Gud vet att där finns mycket att undersöka! Kanske håller hon på att utbilda sig till nosolog? Vi behöver en ny sedan Aragorn gick bort, så det skulle passa bra...

Enda orosmolnet på klosterhimlen är att Majsan andas så tungt. Jag hoppas att det beror på hennes övervikt, för då går det snart över... hon liksom stönar när hon äter eller tvättar sig, och snarkar när hon sover. Får vi inte bukt med det, kommer jag dock att låta Olle (vår underbare veterinär) ta sig en titt på henne! Hennes hjärta låter bra, jag har lyssnat på det i stetoskop och hör inget oroväckande.

Båda flickorna är mycket mer pratsamma än husisar brukar vara - troligen katthemmets förtjänst. Särskilt Majsan pratar, både med oss och för sig själv, och hon har en härlig liten hes röst. Jenny pratar med oss när vi gosar. Och bägge katterna börjar spinna så fort man tar i dem!

Matte

Här radar de goda nyheterna upp sig... att ta in Majsan och Jenny i reviret kan komma att visa sig vara en riktigt god idé! De har en trygg inverkan på Assar och Sixten, som blivit mer framåt på bara två nätter och verkligen inriktar sig på att bli kompis med nykomlingarna. Tjejerna själva beter sig som om de alltid bott hos oss, samtidigt som de tillägnar sig alltfler kattiga rättigheter - just nu sover bägge två under filtarna i gammelmattes säng, t.ex. Och de beter sig som om de känt mig och gammelmatte hela sina liv... gosar, pratar, kurrar och är glada. Det är en fröjd att se!

Imma och Conny då? Ja, även där har nykomlingarna åstadkommit positiva effekter - Imma och Conny tyr sig nu till varandra, ligger tillsammans i min säng, äter i samma skål och är hur sams som helst! Inget förenar individer som en gemensam yttre fiende *skrattar*. När det gäller Imma, bryr hon sig inte om Jenny och Majsan... vill hon gå någonstans, gör hon det. Conny däremot är upprörd över inkräktarnas framfusighet och grälar från en trygg plats (för det mesta klätterställningen i sovrummet)... men han får vänja sig, han också, och kommer naturligtvis att göra det.



Naturligtvis tar det tid för tjejerna att komma underfund med allting. Jenny har varit nere i källaren, men tycker att det är otäckt och springer upp i huset igen. Majsan sitter gärna i biblioteksfönstret (ovanför elementet) och tittar ut på sitt nya revir...

Gammelmatte

Nu har vi hamnat i en mycket intressant och händelserik fas här i klostret. Det pågår rangordning och det morras, väses och fräses vart man än kommer. Alla katterna, även Jenny och Majsan, är i dagsljus spända mot varandra och de morrar och fräser. För min del trodde jag att det beror på att Jenny och Sixten är så lika i färger och struktur, men matte säger att när de kommit in i en större kattgrupp så måste även de rangordna sig! I natt när det var riktigt mörkt, dock, så pussades Jenny och Majsan och det var inga problem emellan dem. Majsan kom så småningom och ville ligga hos mig - under täcket - och vi gosade tills vi somnade. Jenny sover i sin transportkorg. Gallerdörren står dock öppen hela tiden. Sixten och Jenny har haft långtgående försök till närmanden. Sixten försöker hela tiden bli vän med henne, men kommer han för nära fräser hon och han tar ett litet hopp tillbaka. Han försöker dock igen och igen. Jag vet inte hur långt de har kommit i försöken att bli vänner för Majsan och jag somnade framåt morgonsidan och då höll de fortfarande på. Jag gav dem ett nattamål - alla sex katterna fick förstås - eftersom jag tyckte att de hade jobbat på så bra att de behövde få lite mat efter så många timmar. Alla avbröt vad de höll på med och höll sams under matvilan. Just nu är det ganska lugnt här för här inne på kontoret går Majsan omkring och småjamar och spinner. Hon är så kelig och mysig. Jenny kommer då och då och "tankar" som jag kallar det. Alltså - lite kel i förbifarten. Nåja, detta var ju den första riktiga natten här. Jag tror att det kommer att gå rätt fort mellan de s.k. "bonnkatterna". Imma står liksom över alltsammans. Hon ligger lugnt och stilla och bara iakttar sina "underlydande" medan Conny - stackaren - har insett att han inte kommer att stå högst i rang och han gnyr och skriker när han kommer i närheten av flickorna. Han var ranglägst där han bodde förut och verkar bli det här också, men jag hoppas att han kommer att komma i mitten och skyggispojkarna - kanske Assar blir den lägst stående. Vi får avvakta och se.

Matte

Tänker att ni är många därute som vill ha täta rapporter om hur vi har det här i klostret just nu... så då skall ni naturligtvis få det!

Natten har varit mycket lugn, men jag är arg och upprörd över de människor som tidigare haft lyckan att få leva med dessa ljuvliga gostroll. Och nu menar jag inte katthemmet, för de har tvärtom gjort massor för att lindra effekterna av den hantering Jenny och Majsan måste ha råkat ut för hos sina tidigare ägare. Om jag har förstått saken rätt var i starten Majsan sommarkatt och Jenny skilsmässokatt... söta när de var små, sedan snabbt degraderade till "kattkräk". Och vad var det egentligen för människor som adopterade dem från katthemmet förra gången?!? Ingen av tjejerna vågade ens kliva upp i gammelmattes säng, trots att hon låg på en madrass på golvet och lockade på dem... de måste ha fått lära sig (förmodligen brutalt) att katter inte skall vara i sängar. Inte heller går det att bjuda dem på vare sig kattgodis (Dentabits eller Temptations) eller människomat... de vet troligen inte vad det är!

Bägge flickorna är jättesöta, kurriga, keliga och oerhört kontaktsökande. De är inte rädda för husets andra katter - egentligen är det bara Conny som har problem med situationen och som sitter en bit ifrån och ylar sitt missnöje. Men det förvånar mig inte... han har ju ända sedan han kom försökt bli alfahanne här *skrattar*. Imma letar upp en lugn plats där hon har uppsikt, och där sitter hon sedan och betraktar alla med fundersamma blickar. Jenny tar rum för rum i besittning, Majsan sitter här hos mig eller - om Imma sitter hos mig - i närheten. Assar och Sixten har varit nere och tagit sig en titt på nykomlingarna, och det enda som hände var att Majsan blev konsternerad över hur lik Jenny Sixten är - hihi!

Här finns så mycket att göra... de här flickorna behöver få bli bortskämda. De har mött en oförsonlig människotyp som tutat i dem att de är värdelösa... det måste vi ändra på, och ju förr dess bättre.