Imma

Idag har jag fått jobba jamarhårt med att trösta matte, som varit deppigare än vanligt. Det finns en sak som skrämmer henne, nämligen... att vara utan pengar till mat åt oss katter och rätt sorts mat för gammelmatte. Och nu är det rätt många dagar kvar till pensionen *räknar på klorna* som vi måste klara, säger matte. Hon tror att hon är en dålig matte om vi inte får det allra bästa hela tiden... men jag har jamat att det inte är sådant som räknas, utan att hon försöker sitt bästa. Och det gör hon ju alltid!

Sedan blev matte ännu ledsnare när det visade sig att vi inte kan få någon kattvakt så att hon och gammelmatte kan resa till Skåne som de hade tänkt. Men då blev jag tvungen att jama ifrån på skarpen, för hur var det nu med att lita på Skaparkatten (Gud)? Om det är meningen att det skall bli någon resa, så blir det en resa, förklarade jag så kattagogiskt jag kunde... då hittar vi någon som kan tänka sig att bo här hos oss de där fem dagarna och ta väl tass... förlåt, hand om sju katter (inklusive deras sandlådor). Sagge behöver kattvakten inte oroa sig för, för hans husse ordnar permission de dagarna och tar hem grabben till deras revir, har han lovat. Och hittar vi ingen kattvakt, så är det någon mening med att mattarna blir kvar här hemma.

Till sist stod jag inte längre ut med mattes hängighet utan skickade ut henne att klippa gräsmattorna. Sådant får henne alltid på gott humör igen! Och nu klipper hon och klipper och klipper... jag misstänker starkt att hon inte kommer in igen förrän hon har klippt hela trädgården och säkert donat med lite annat också, tills myggen blir för eländiga.

Och sedan skall vi gosa!

Imma

Kuuurraaaa, det har kommit en ny Simon's Cat-film!!!

Mattes rapport om bloggträffen

Imma har påjamat att jag inte får dröja lika länge den här gången med att berätta om hur bloggträffen hemma hos Sippo och Tindra var igår - så nu har jag tömt kameran och tänkte bjuda på lite bilder.

Det var en mörk och stormig natt... nej, visst, nej, det är ju så Snobbens böcker börjar! *harkel* Det var en halvmulen, mycket varm och fuktig dag och vi körde med fönsterna till hälften nervevade för att inte förgås under resan till Ljungsbro. I Motala stannade vi dock för att dricka te och mumsa i oss några bitar av gammelmattes supergoda sockerkaka (gjord på fullkornsvetemjöl - det ni!) och vi hittade en så vacker rastplats vid Borenshults sluss:

När vi kom fram till Sippos och Tindras nya revir, kryllade det av mattar och hussar där - somliga stod i köket och förberedde en fantastisk buffé, somliga satt i vardagsrummet och bubblade och somliga gjorde i ordning bord och stolar på en av uteplatserna... tänk, så bra Sippo och Tindra har fått det med TVÅ uteplatser! Det visade sig att vi var tolv tvåbeningar, tre katter och en flatcat, så det blev ett riktigt stort gäng:

Sippo med husse

Stora matte och Wikki flatcat

Favoritgrannens vackra Gumman

Och vi tvåbeningar gjorde förstås det vi är bäst på - äta och prata! Och prata. Och prata.

Ju mer tiden led och ätandet hade övergått i fikande som hade övergått i att vi satt och smälte allt det goda, började våra vänliga värdar se lite trötta ut. Undra på det! I vanliga fall är det bara de tre, och förmodligen lugnt och skönt i reviret... nu hade ingenting varit sig likt på flera timmar och öronen vissnade av allt bubbel. Gästerna förstod, kramade farväl till varandra för den här gången och skildes åt... och själva "kidnappade" vi Linnsens, Franks och Lurrvars matte, packade bilen full med Tindras trasiga klätterställning som vi har fått och som gammelmatte skall laga så att Sagge kan få den, och så åkte vi hemåt i det allt soligare vädret.

I Medevi Brunns underbara miljö stannade vi för att fika, och hade det inte varit för alla myggen kunde vi nog ha blivit kvar där i flera timmar.

Istället åkte vi vidare till Örebro och hälsade på Linnsen, Frank, Lurrvar och lillhusse, och deras matte visade att de minsann kan göra fina konster om de bara får vettig belöning (godis). Och Frank visade tänderna... vad är det med rödvita katter egentligen? Har just rödvita katthannar en extra förkärlek för att tugga på oskyldiga tvåbeningar? Jag kanske luktar så gott att de inte kan låta bli att sätta tänderna i mig?

Nybiten

Nåja, det bjuder jag på - Frank är (nästan) lika söt som Sagge, och jag har tagit mina stelkrampssprutor som en lydig katt-tjänarinna.

Kontentan av allt detta svammel är att bloggträffen enligt min och gammelmattes åsikt var alldeles särdeles lyckad, jättetrevlig och mysig. Det här är ett underbart gäng människor som har listat sig låååångt in i våra hjärtan!

Tack, Peter, för att vi fick vara hos dig och dina katter!
Tack, Astrid, för godiset - Sagge har redan satt i sig halva den ena Temptations-burken, och han tar bitarna så fint, så fint, utan att bitas!
Tack, Christer och Malin, för den underbara maten!
Tack, Karin och Emil, Miriam och Silver samt Astrid för det smaskiga kaffetilltugget!
Tack, Sippo och Tindra, för klätterträdet - Sagge kommer att älska det!

Sagge

Idag kom min husse hit och hälsade på mig igen! *gladsvans* Han stannade jamarlänge och berättade om hur vi har det när vi är hemma hos oss själva... att jag tycker att det är kul att apportera om jag bara får en bit falukorv och att jag gillar att sova hos honom på natten och så där. Men vet ni vad han sa sen? Jo, att när han är frisk och kan köra sin motorcykel igen, skall jag få följa med ut och åka! Han skall ordna så att jag sitter tryggt och säkert, och jag skall få egna goggles för att skydda ögonen, och vi skall ha likadana kläder i svart läder med nitar på... tufft! Ja, för en sådan katt är jag, och en sådan husse är min husse.

Nu har han gått, för han måste få träffa sina barn också, förstås... men i nästa vecka kommer han hit igen, har han lovat mig. Och han sa att det var så roligt att träffa mig att han blev tårögd... *kuuuuuurrrrr* Jag älskar min husse och han älskar mig!

Matte

Hmmmm... att någon har varit i stekpannan under natten, ser jag ju tydligt. Någon som inte riktigt tänkte sig för! Nu gäller det bara att ta tassavtryck på varenda katt i huset för att se vem delinkventen är (och diska stekpannan)...

I morgon kommer Sagges husse hit på middag, och Sagge håller på att göra sig fin inför besöket. Som han längtar! Även när jag sitter hos honom, jamar han efter sin husse... fast han hinner med liiiite annat också, som t.ex. att titta på katt-TV i köksfönstret:

Ute vid fågelmatautomaten är det alltid fullt ös, nämligen (bilden är dålig, men jag hoppas att ni ser att det sitter fyra fåglar på talgbollen och en uppe i fröhuset):

Imma

Som ni har märkt, har jag låtit novitiatet stå för tassandet här i bloggen ett par dagar. Själv har jag varit lite av kattvalecent, eftersom jag kom ihop mig med Philemon häromdagen och... hrm, jam... tassen på hjärtat fick jag helt enkelt en snyting över ögat som har tagit ett par dagar att läka. Men jag satte honom duktigt på plats - takterna sitter i!

Så har vi hållit tassarna alldeles väldigt mycket för Wikkis husse, som legat på sjukhus med jamaront i huvudet. Inte så där som matte får, det är illa nog, men verkligen ruskigt jätteläskigt JAMARONT! Så här skickas spinnhealing hela dagarna, och idag nås vi av den glada nyheten att Wikkis och Novas husse får komma hem från sjukhuset nu under dagen. O, så glada vi blev när vi läste det! Nu hoppas vi att han har fått riktigt bra hjälp och kan leva lycklig i alla sina dagar...

Fler goda nyheter: på fredag kommer Sagges husse hit på besök! Och mattarna grunnar som bäst på hur de skall kunna renovera sovrummet här nere på bottenvåningen och sätta en stabil nätdörr för, så att Sagge skall kunna flytta in där... då kan han umgås med oss genom nätet i alla fall, och slipper känna sig så ensam bakom en stängd dörr. Det lutar nämligen åt att Sagge blir kvar här i ett par månader till, eftersom hans husse är mitt i en viktig behandling som tar tid att genomföra... de har upptäckt att han lider av svår eppi...eppupp... matte, vad hette det nu igen?!? Eppipleppsi - aha, tack så mycket! Hur som jam, när Sagges husse kommer hit skall mattarna grilla på verandan och de har bjudit hit Linnsens, Franks och Lurvars matte och lillhusse också, så det kommer förmodligen att bli rätt stojigt... *fundilerar*... tur man slipper vara med där ute, för jag är verkligen inte mycket för stoj.

Fler berättelser ur novisiatet kommer, var så säkra!

Matte rättar: Sagges husses sjukdom heter EPILEPSI.

Vi låter väl Assar komma till tals nu....

Jag är Assar. Sixtens lillebror fast jag är mycket större i kroppen än han. Trots att vi är kullsyskon så är jag ganska mycket skogkatt. Jag har en silvergrå päls som jag sköter väldigt noga. Eftersom Sixten skrev så pass mycket om mig också, så är det väl inte så mycket som jag kan skriva om förutom att jag är jättebra på att leka. Gammelmatte brukar skratta hjärtligt åt mina kuliga upptåg och Sixten och jag brukar busa väldigt mycket tillsammans. Vi har fått ett stort klättertorn som alla vi katter - utom Majsan, som aldrig klättrar särskilt mycket - älskar och vi klänger och klättrar mycket i det. Det är också skönt att ligga högst upp i tornet och titta på allt som händer i rummet. Majsan ja, hon och jag var fästfolk förut och vi låg på TVn tillsammans tätt ihop, men nu har hon tröttnat på mig *suckar djupt* hon är lite ombytlig av sig, men en underbar Missa.

Som ni ser på bilden så är jag mycket förtjust i att titta på TV och gammelmatte vet precis vilka program jag vill se. Det ska vara något som går med fart och kläm, som slalom, störtlopp eller snabba bilar eller också ska det vara filmer med djur. Hon brukar se till att jag får se sådana filmer och hon har ställt en puff framför TVn så att jag har något att sitta på - eller stå, som jag gör på den här bilden.

Jag har börjat våga gå fram till gammelmatte när hon sitter på toa eller när hon lägger upp vår blötmat, men jag är fortfarande försiktig, trots att brorsan har sagt att hon är jättesnäll. Visst tror jag att det är så, men man kan aldrig veta....

Jag tror inte att det finns så mycket mera som jag kan berätta om. Det mesta har ju Sixten redan sagt, men så här ser jag ut i alla fall.