Imma

Phu, matte säger att jag måste bli extremt kortjamad nu, eftersom hon skall packa ihop datorn ett tag - det kommer en tassverkare (inte den vanliga) hit i morgon bitti och skall göra ett hål i väggen här i vardagsrummet, och då måste datorn flyttas undan så att den inte går sönder...

Nåjam, det jag skulle jama om tar inte så lång stund: Gammelmatte kommer hem i morgon!!! Åtminstone tror vi att hon gör det, om inte människoveterinärerna ändrar sig i sista stund... så nu måste vi putsa oss fina och jama upp rösterna så att vi kan sjunga vår välkomstsång för henne när hon kommer. Skall bli riktigt skoj att se henne igen! Och jag misstänker att husisarna är jamarglada att få hem henne... tack vare hålet i väggen skall hon nämligen kunna bo hemma igen, säger matte, för då kan hon ändå hålla koll på att gammelmatte mår bra.

Vi jamas när datorn är igång igen!

Philemon

Alltså, jau begär ente mycke här i livet... mad, varme åsse gos, förståsens. Så igår blidde jau lite, lite sur pau matte dau hon gick opp jamartidigt (vilket förstör varmen i sängen) och sen vau borta hele dan (vilket betydde att hon ente eldade, sau huset blidde kallt)... får en göra sau mot sin katt? Nar den katten dessutom är ena rex med mycket lite päls? Naj, det tycker ente jau i alle fall.

Först sent på kvällen kom hon hem igen och berättade en osannolik historia om att hon hade varet i Stockholm hele dan och sen åkt direkt till gammelmatte i Skövde efterpå. Ska en tro på sånt? Stockholm som ligger så jamarlångt borta! Det måste ju tau flera kattiljoner timmar att köra den biten, jamar jau. Och vau gjorde hon i Stockholm dau? Följde med nån till tandläkarn! Hm, ibland undrar jau vau det är för enna matte jau har fått...

Nåjam, gammelmatte mådde sisådär, sau matte. Tydligen är hon ente bra än på länge... så jau antar att det här krånglet fortsätter ena tag till *suckar*.

Imma

Innan jag jamar något annat, vill jag berätta att vi sörjer vår vän Wilma, som tassade över Regnbågsbron igår. Och vi knäpper våra tassar för Alice, busungarna och deras matte, som nu måste lära sig att leva utan Wilma... *tröstspinner*

Idag har vi haft besök här. Det var en av våra tvåbenta kompisar som hälsade på, och hon är jamarbra på att gosa... fast hon kunde inte stanna så länge tyvärr, utan hade kommit för att hjälpa Pelle bli av med fästingar. Det är hon också jamarbra på, nämligen.

Annars är det väldigt lugnt här idag, för matte måste åka till Stockholm hur tidigt som helst i morgon bitti och därför gör hon inget annat än tar hand om oss och vilar. Mest har hon varit hos Pelle, förstås, men vi har också gosat mycket och för mig räcker det att ligga hos henne när hon vilar... Philemon, däremot, passade förstås på att gosa både högt och lågt medan gästen var här - han älskar när vi får besök, precis som alla rexkillar! En stund var matte hos husisarna också för att de inte skall känna sig ensamma... men nu, när hon har eldat så det är varmt i huset, tänker hon bara äta och sedan krypa i säng.

Gammelmatte mår rätt bra, hälsar hon. Det är tråkigt att ligga på sjukhus på helger, för då händer det inte så mycket där... men jag är ändå glad att hon är där, för hon är inte frisk än och måste bli omtasstagen av folk som kan sådant.

Har matte jamat för er att hon med största sannolikhet blir invald i styrelsen för djurhemmet i Kristinehamn? En tvåbening som hette "valberedningen" ringde om det igår och verkade väldigt glad över att matte har sagt ja till att bli vald... tänka sig, min matte skall bli aktiv i ett katthem! *stolt* Majsan och Jenny har lovat hjälpa henne, för de har ju erfarenhet från Södertälje katthems verksamhet, som de tog tass om en tid... och så kan ju matte alltid fråga blogghjälpen, om det är något hon undrar.

Matte igen!

Imma är en mycket förstående katt - min allra bästa väninna och förtrogna! - och hon förstår att jag ibland måste få prata om saker ur min egen synvinkel... så hon har givmilt låtit mig låna bloggen även idag för att berätta mer om Pelle samt rapportera lite om gammelmatte.

Med Pelle är allting bra; han fortsätter att vara en underbar kille, som älskar att gosa och som sprider idel vänlighet omkring sig. Jag är uppe hos honom så ofta jag kan och tillbringar min mesta tid sittande på golvet så att vi skall vara i nivå med varandra. Igår lyckades jag för en kort stund locka upp honom i sängen, men han hoppade snart ner igen... det är uppenbart att han känner sig obekväm till mods på/i möbler. Temptations går alltid hem, men tonfisk gillade han inte något vidare... då var det lite bättre med lax, även om han tycks föredra torrfoder framför blötmat. Emellanåt är han riktigt pratsam! Och jag har fått ta fler bilder av honom, som jag skall visa upp här i bloggen endera dagen.

Gammelmatte får också mycket av min tid - jag besöker henne ofta och länge, lika mycket för min egen skull som för hennes. Hon har tråkigt på sjukhuset eftersom tiden främst tillbringas med medicinering på diverse tider utspridda över dygnets timmar och däremellan väntan... och jag saknar henne här hemma, så jag vill gärna vara där hon är. Senaste budet är att infektionen sitter i njurväggarna och de har bytt antibiotika-sort eftersom värdena inte velat ge med sig, så nu väntar vi på nya prover för att se om den här sorten fungerar bättre än den förra. Sockret fortsätter också att vara högt, och de vägrar att släppa hem henne förrän de har klurat ut både varför sockret inte sjunker och varför hon samlar på sig vätska... så hon blir kvar ett tag till, troligen hela nästa vecka i alla fall.

Med oss här hemma är allting bra. Igår kväll fick jag njuta av att Sixten låg utsträckt i mitt knä i över en halvtimme och ville gosa! Sådant bär verkligen. Och Rafael har faktiskt börjat stå med alla fyra tassarna i mitt knä när jag kelar med honom - idag vågade han rentav nosa mig i ansiktet, men sedan blev det nog lite "för mycket" och han gick sin väg. Eller så tyckte han inte om doften av den broccoli-gratäng jag precis hade satt i mig...! *skrattar*

Matte - mer om Pelle

Sent igår kväll ropade Pelle, och jag gick upp till honom. Då var han inte det minsta blyg längre utan ville GOSA! Och SOM vi gosade... och gosade... och gosade... jag fick göra hur jag ville med honom; bära honom, klappa honom på magen (hela vägen - inga restriktioner där, inte), klia öronen och hakan o.s.v. Han tar gärna ögonkontakt, men viker undan blicken efter ett tag - precis som en katt skall göra. Och jag hittade flera fästingar i hans päls, som jag skall be en väninna hjälpa mig att ta bort (vi kan behöva vara två, för att inte skrämma honom - det kan ju göra ont att dra bort en hårt sittande fästing).

Idag har jag (förstås) tillbringat mycket tid hos Pelle och han fortsätter att vara en gosig, kontaktsökande och oerhört godmodig kille. Man får göra precis vad man vill, utan att han reagerar negativt. Men jag har upptäckt en sak: han är inte van att vara uppe i möbler. Igår strödde jag ut tempations lite varstans för att få honom att gå runt och undersöka allting... idag var alla som låg på golvet borta, men inte en enda som låg på en möbel! Inte ens klätterträdet hade han rört. Så här har vi en del träning framför oss... jag lyfte upp honom i sängen, han hoppade ner, jag lyfte upp honom igen och han hoppade ner. Kan nästan höra någon som skriker åt honom att gör just det: "Hoppa ner!". Annars behöver den här killen ingen som helst social träning, och han äter och dricker bra. Än har han inte använt lådan, dock... det får jag hålla koll på.

Lite bilder, kanske? *blinkar med ena ögat* Kameran störde honom inte det minsta, han var bara nyfiken på varför jag siktade på honom men visade absolut ingen rädsla.

Allra första bilden... Pelle under skrivbordet

Redo för gos!

Lugn och avkopplad

Efter helgen skall jag prata lite med katthemmet om några saker jag vill göra. Pelle är inte ID-märkt, och de har sagt att det görs när han kommer till dem... men jag funderar på att ta den kostnaden själv och få det gjort nu, för då kan jag samtidigt få en liten veterinärkoll av hur han mår och ta itu med saker som inte bör vänta. Dessutom tänker jag redan nu starta upp en RC-torrfoder-behandling för att få ordning på hans päls m.m. - den är lite raggig, vilket inte är konstigt, med tanke på att han troligen vistats ute en hel del (därav fästingarna). Här använder vi ju enbart RC till våra katter, och jag vill ge Pelle samma Neutered med viktkontroll som husisarna går på... det bör rätta till en del, även om jag inser att jag inte kan begära att katthemmet och sedan en framtida husse/matte tänker som jag... katthemmet, för att de inte har råd, och hans framtida hem, eftersom jag inte får inkräkta på deras sätt att ta hand om sin katt (så länge det är juste metoder).

En sak är säker: det är tur för mig att Pelle inte blir kvar länge här - för jag älskar honom redan!

Matte

Var inte oroliga - jag HAR fått tillstånd av Imma att låna bloggen idag! Hon vet att jag vill berätta om vår nya lilla inhysing Pelle, en vacker svartvit kille på cirka 6 år, som just nu försöker bekanta sig med ett av rummen en trappa upp (inte Sagges, utan det andra, det som vi hade som sovrum på den tiden gammelhusse levde). Låt mig presentera Pelle för er...

Den här stora killen, välbyggd och tung men absolut inte tjock, föddes på en gård och gick ute de två första åren av sitt liv. Sedan förbarmade sig hans blivande matte över honom och i fyra år har han levt ett bra liv tillsammans med två andra katter - en hane och en hona. Tyvärr dog hanen för en månad sedan, och rangordningen i den lilla kattgruppen rubbades... Pelle försökte dominera honan, som blev så rädd för honom att hon slutade äta och inte vågade använda lådan. Och då tvingades matte ta det svåra beslutet att låta katthemmet ta över Pelle så att han kan få ett nytt hem någon annanstans.

Bekymret är att katthemmet just nu har intagningsstopp p.g.a. kattsnuva. En hel del katter trängs redan i karantänen för att få komma in i själva hemmet, men det går inte förrän kattsnuvan har läkt ut... så Pelle fick helt enkelt inte plats. Och då bestämde jag mig - i samråd med gammelmatte och klosterkatterna - för att låta honom bo här till han kan få plats i katthemmet. De tror att det kan ta en till två veckor, så jag får passa på att gosa så mycket kan jag med Pelle till dess *ler stort*.

Så vid lunchtid idag var jag i Kristinehamn och hämtade Pelle, sand och mat m.m. och körde hem honom hit, där rexarna mötte honom i dörren. Imma gick frimodigt rakt fram till buren, nosade på Pelle (som artigt vände bort blicken) och gick nöjd därifrån. Philemon gjorde som han brukar - väste och sprang sin väg... han vill inte ha konkurrens utan föredrar att ensam rå över mattarnas uppmärksamhet! *skrattar*

Nu vilar som sagt Pelle ut en trappa upp, och han har allt han behöver. Jag har varit uppe och kelat lite med honom (han ligger under en av fåtöljerna och betraktar mig nyfiket men blygt) samt bjudit på godis som han inte tog så länge jag var kvar i alla fall. Tror att han är mer framåt redan i morgon, för det här är tydligen - åtminstone enligt sin f.d. matte - en kelen och glad kille. Skall bli härligt att få lära känna honom! Och givetvis skall ni få se bilder, när han blivit trygg nog för att jag skall vilja "terrorisera" honom med kameran.

Gammelmatte mår si så där, det går både upp och ner med hälsan och modet. Ingenting nytt finns att rapportera annat än att de har börjat ge henne injektioner med antibiotika eftersom de tror sig ha hittat en infektion i njurväggarna. Hon blir kvar åtminstone över måndag, kanske längre, och jag besöker henne så ofta jag kan. Hon hälsar och tackar så innerligt för ert stöd!

Imma

Matte säger att det är mitt i natten och att vi måste upp tidigt i morgon för det skall komma någon som heter snickaren och göra hål i väggen här i vardagsrummet... men jag har fått tillstånd att jama ett kortare inlägg innan hon stänger av datorn.

Idag har nämligen Linnsens, Franks och Lurrvars matte varit här! Jam, mesta tiden var de förstås hos gammelmatte på sjukhuset, men vi hann gosa lite med henne i alla fall och visa hur rolig våran kackerlacka är. Jag tror att hon blev sugen på att skaffa en egen...

Och apropå Linnsen, så tackar vi klosterkatter så mycket för paketet som kom idag!

Sist - men absolut inte minst! - har jag lovat matte att tacka så jamarmycket för slanten som en av er har skickat till oss (hon vill inte att vi nämner vem, för vi vet inte om den personen vill vara anonym eller inte), och både matte och gammelmatte hälsar till er allihop! Särskilt vill gammelmatte hälsa till Maurice att hon blev mycket rörd över hans erbjudande att låna ut sin blå fisk... det värmde hennes hjärta, sa hon, och hon lovar att inte ge upp utan kämpa på för att bli pigg igen.

Kurr på er allihop! Nu kryper vi i säng.