Imma

Än en gång måste jag jama om ursäkt att jag inte tassade i bloggen igår... men ni förstår, vi fick en så fankattisk sak med posten att vi inte har haft tid med annat!

Först måste den förstås undersökas utanpå, för den luktade märkligt. Philemon nosade och fnös, fnös och nosade, men kunde inte klura ut det förrän jag gav honom en liten vink... och då begrep han att det luktade skällis om boken. Och inte vilken skällis som helst, utan vår bloggvän Sigge Svamphund! Jam, för det är ju han som har tassat boken (vilket jag visste, men hade hållit tyst om för att det skulle bli en överraskning för de andra)... *fnissar busigt*

Så nu läser vi, som ni förstår. Och fast Sigge inte är en katt, är det väldigt intressant läsning - med många fina bilder, dessutom. Och sedan, när alla vi katter och mattarna har läst klart boken, skall den stå i hyllan för SPECIELLA böcker... bredvid bl.a. Sippos första bok och Bie-killarnas stora bloggbok. Det börjar bli en riktigt eminent samling! *stolt*

Matte

Ärligt talat förstår jag inte hur blogghjälpen - och alla andra som engagerar sig i hemlösa katter - orkar med alla avskeden. Jag vet ju att Pelle måste till djurhemmet för att kunna adopteras, att det är bra för honom att vara just där så att någon kan finna honom och bli så förälskad att han får sitt för-alltid-hem... men att behöva gå upp i "hans" rum, få in honom i transportburen, köra honom till Kristinehamn och släppa ut honom i en bur som bara är hälften så stor som rummet han bott i hos mig... och möta hans blick, när han förstod att jag tänkte lämna honom där... det kommer att ta tid för mig att hämta mig från den upplevelsen.

Han fann sig i det hela, precis som han hela tiden har varit väldigt samarbetsvillig och godmodig - men det syntes att han kände sig övergiven. Igen. Kanske trodde han att jag var hans matte och att han skulle få bo hos mig resten av livet? Rummet var inte stort, men det var varmt och tryggt, och han hade allt han behövde. Kanske hade han tyckt att det räckte? Nej, så skall inte en katt leva - han skall ha rörelsefrihet, möjlighet att gå fritt inomhus och kanske t.o.m. få vistas ute ibland, så där som Max och Måns lever! Och det kan bara bli verklighet om Pelle är på djurhemmet och inte i mitt gästrum.

Gammelmatte och jag stannade rätt länge på djurhemmet, fikade med personalen och gosade med andra katter. Men mest var jag inne hos Pelle i hans bur och försökte muntra upp oss bägge två. Det gick nog inget vidare... men Pelle vänjer sig, och i morgon får han flytta till en bur med fri tillgång till egen utegård. Och snart skall han få gå fritt inne på djurhemmet, umgås med de andra katterna och framför allt med besökande tvåbeningar. Min dröm är att han skall ha funnit sitt för-alltid-hem före jul!

Lille Pelle...

Matte

Det är nog bra att jag håller igång lite extra just nu, för stunden då jag skall lämna Pelle på djurhemmet närmar sig med stormsteg - och hur glad jag än är för att han äntligen skall få chansen att hitta ett för-alltid-hem, känns det jobbigt att behöva skiljas från honom. Tänk, han har bara bott här i två veckor! Men han nästlade sig förstås in i mitt hjärta från första stund... det är inte ofta man möter en så genomsnäll och goshungrig katt, särskilt som han inte är rex... (ursäkta "rasismen", men rexar ÄR väldigt speciella - så oerhört inriktade på oss tvåbeningar att de antingen klänger kring ens kropp eller sitter på ens axlar mest hela tiden *ler*)... Pelle tillåter liksom nästan vad som helst, man får hantera honom hur man vill och allt han gör är spinner. Maggos? Helt okej! Pill med tassarna? Visst, var så god! Kamning? Jamjamensan! Samtidigt som han gärna möter ens blick och ler, trygg och glad. Han kommer att göra någon väldigt, väldigt lycklig, den saken är säker! Och jag ber till Skaparkatten att det inte dröjer länge innan han charmar huvudet av någon besökare på djurhemmet och skaffar sig både eget hem och en matte/husse som dyrkar honom... vi har pratat om saken, och jag har givit honom rådet att verkligen visa framtassarna ordentligt varje gång någon kommer till djurhemmet - möta dem redan i dörren, visa generositet och tigga gos så mycket han bara orkar...! Det kan väl ändå ingen motstå?

I övrigt ägnar gammelmatte och jag oss åt att ordna saker som behövts ses till en längre tid. Som att skifta däck på bilen och serva den på olika sätt inför vintern. Fylla förråden för både katter och människor. Städa trädgården (och snart är det dags att sätta upp ute-julbelysningen!). Och så vidare. Det håller ordning på tankarna lite grand i alla fall...

Skrivet senare på kvällen: När jag hade givit Pelle kvällsblötmaten, fyllt på skålen med torrfoder och vattenskålen samt gjort rent i hans låda, satte jag mig att se på medan han åt. Efteråt kelade vi en bra stund och jag kammade honom omsorgsfullt - det verkar han tycka om. Godis fick han också, förstås. Och så satt jag där och betraktade honom, och han satt där och betraktade mig... men bara en kort stund, innan han hoppade upp i sängen, la sig bekvämt på rygg och sträckte ut tassen mot mig. Inviten var tydlig: "Kom hit och gosa!" Så jag la mig bredvid honom och gosade... och gosade... och gosade... ända till han markerade att nu räckte det för hans del, hoppade ner på golvet och började dricka vatten. Då sa jag god natt och lämnade rummet.

Jag kommer att sakna dig, Pelle!

Imma

Idag på eftermiddagen har matte varit och besökt djurhemmet i Kristinehamn igen, och de har kommit överens om att Pelle skall få flytta dit på torsdag eller fredag. Det tror jag att han kommer att gilla! Där finns andra katter och tvåbeningar att umgås med, och så kan han ju charma till sig en ny matte eller husse... så länge han bor i vårt gästrum får han ju ingen chans att hitta ett nytt hem, jamar jag. Fast matte kommer nog att sakna honom, tror jag...

Tänk, om Pelle hinner få ett eget hem före jul?!? *drömmer* Jag tror att det är den tanken som driver matte, för nu är hon ivrig på att han skall få komma till djurhemmet så att han kan sättas upp för adoption.

Annars händer det inte så mycket här just nu. Gammelmatte har eldat, så det är varmt och skönt i hela huset, och matte har uträttat ärenden. Själva ligger vi och gonar oss vid olika element... *kurrar*

Jenny

Jag har fått extra mycket att göra på sistone, som ni kanske har förstått. Den nya dörren mellan de båda vardagsrummen är praktisk och dessutom jamarlätt att öppna, men mattarna ställer till krångel genom att vilja blockera den på diverse olika sätt... och när väl passagen är fri sitter i allmänhet en liten fräsande vit kille med svarta öron på andra sidan och försöker verkar tuff. Inte skrämmer han mig, inte - faktum är att jag tror att ingen av oss husisar är det minsta rädd för honom - men han för ett eländigt liv med sitt väsande och jamande (fullt med diftonger dessutom!) så jag brukar passa på att slinka igenom när han har annat för sig.

Nåjam, idag har jag annat att rapportera, nämligen att såväl mat- som godisförrådet blivit ordentligt påfyllda. Matte bar in en jamarstor säck med torrfoder (12 kg, har jag för mig att det stod på den) och dessutom visade hon upp flera förpackningar med sticks och en påse Dreamies med kycklingsmak! *kurrar* De sistnämnda fick vi smaka direkt och de var JAMARGODA - fem tassar av fem möjliga, utan tvekan! Blötmat hade vi redan ett bra förråd av, så nu behöver ingen av oss oroa oss för tillgången... hrm, ja, det hör ju till mina plikter som bolis att inget djur far illa här i huset, eller hur? Allra minst boliser, för vi måste ju ha gott om krafter att sköta vårt jobb!

Kan också jama att även kattsandsförrådet fyllts på ordentligt. Ordning och reda, vitfisk på fredag... men vänta nu, det är ju måndag idag... måste jag vänta ända till fredag?!? *orolig*

Imma

Jag hoppas att ni ursäktar att jag inte tassade i bloggen igår... det var fullständigt omöjligt att få ro till det, och matte var inte till den minsta hjälp eftersom hon först försvann iväg med gammelmatte i fleraflera timmar och sedan häckade de uppe hos Pelle i ännu flera timmar. Under tiden... nej, vi tar det från början.

Det gammelmatte och matte gjorde när de var borta hemifrån, var att besöka en plats som heter Hällekis, där det finns en hantverksby som heter Falkängen. Den byn har julmarknad hela den här veckan, från i måndags till i morgon, och det var där som Max' och Måns' husse hade varit innan han kom och hälsade på oss. I kaféet arbetar nämligen Skat-Ann, och gammelmatte och matte ville hälsa på henne och samtidigt fira lite advent i förväg eller hur jag skall jama... åtminstone sa matte det när hon kom hem, att det hade känns som om det varit skyltsöndag och att julstämningen hade varit mycket påtaglig. Gammelmatte hade festat på risgrynsgröt, julskinksmörgås med senap och glögg, medan matte nöjde sig med kaffe, lussebulle och pepparkaka... och så hade de pratat katt med Skat-Ann samt gått runt i hantverksbutikerna och tittat på alla fina saker. Några saker hade de t.o.m. köpt, men vad det var får jag inte jama om eftersom de skall bli julklappar... *myser*

Gammelmatte och Skat-Ann (tavlan på väggen föreställer
katter från Evas katthem som hittat hem)

Här sitter gammelmatte och myser på kaféet

Lite av hantverksbyn

När de var så trötta i fötterna att de inte orkade gå mer, åkte de vidare till Götene och gammelmatte bjöd matte på middag på Rasta-restaurangen. Sedan kom de hem... men vi såg inte mer av dem för det, för de tog fika med sig och gick upp till Pelles rum, och där blev de kvar jamarlänge! Matte sa att de hade bestämt sig för att vara hos Pelle till han tröttnade på dem... och det tog tydligen tid, för när mattarna äntligen kom ner igen berättade matte att hon och Pelle hade legat i sängen och gosat massor, matte hade kammat honom och bjudit på chips, och så hade de tittat på TV och myst tillsammans.

Jojo, det kunde de unna sig! I resten av huset var det kalabalik, för husisarna lyckades tråckla upp dörren igen och sprang omkring precis överallt... så jag fick ta skydd under byrån för att vara ifred (dit in kan de inte komma, för de är för storväxta - ibland är det bra att vara liten och nätt!), och Philemon passade på att röja omkring i deras del av huset medan de var här. Så det första mattarna fick göra när de kom ut från Pelles rum var att fånga in och bära tillbaka husisar i parti och minut... t.o.m. lille Rafael var här inne och undersökte rummen, och honom fick matte fånga in med hjälp av en filt för att inte stressa honom. Puh! Jag undrar just hur länge det dröjer innan matte får tag i den där pinnen som skall låsa dörren?

Det hann bli mycket sent innan lugnet var återställt, kan jag jama. Då satte sig matte en stund vid datorn för att koppla av, Philemon slocknade i hennes famn och jag tog tillfället i akt att... jam, vad skall jag kalla det... leka översittare? *fnissar busigt*

Fredagsmys...?!?

Matte

Idag vill Imma ägna sig åt att studera föreningens papper, så jag har lovat att blogga på egen tass... eh, hand, menar jag förstås. Och då vill jag givetvis börja med att berätta hur underbar Pelle är! Nu har jag lyckats locka upp honom i sängen flera gånger, t.o.m. utan att använda godis som muta, och jag har hållit honom i famnen, nospussats och lekt. Ja, lekt! Pelle visar inte något som helst intresse för de leksaker han fick med sig från djurhemmet eller de jag har lagt in i hans rum... men när jag kammade honom, upptäckte jag att han älskade att busa med kammen *skrattar* Så nu kammar jag honom en stund, så får han bita och röja med kammen ett tag och så där håller vi på...

Till min förvåning och lättnad har dagen varit alldeles vanligt vardaglig - något jag inte varit bortskämd med på lääääänge. Så jag passar på att tvätta, fortsätter att plocka undan efter snickarbesöket (d.v.s. det jag själv stökade till - hans stök är klart sedan länge) och håller ett oroligt öga på gammelmatte, som tyvärr har börjat samla på sig vätska igen. Vi hade ett långt telefonsamtal med hjärtsviktssjuksköterskan i eftermiddags och pratade om hur vi skall hantera situationen, och hon kom med många goda råd - men varnade också för att vi kan behöva åka in akut ifall gammelmatte blir yr eller går upp ännu mer i vikt. Å, så jag hoppas att vi kan få bukt med detta hemma! Varken gammelmatte eller jag vill att hon skall behöva läggas in igen, bara en vecka efter hemkomsten från förra vändan... vi har så mycket vi vill göra nu inför jul, saker som är betydligt roligare än att ligga på sjukhus.

Alla katterna mår bra och verkar ha vant sig någorlunda vid dörren. Idag har jag borrat ett hål rakt genom väggen alldeles intill dörrkarmen (högt upp), och i det tänker vi trä en stålpinne som låser dörren från att öppnas (den går ju i sidled) men som vi kan dra ut från bägge hållen när vi själva vill öppna mellan vardagsrummen. Nästa steg blir att få tag i en lämplig pinne, men det fixar jag på ett byggvaruhus när jag får pensionen på måndag. Till dess blockerar vi dörren om nätterna, så att vi får sova i lugn och ro på bägge sidor... *ler stort*