Sixten

Majsan jamar att jag måste tassa själv i bloggen idag, eftersom det är mig det handlar om. Så då gör jag väl det, då. Och vad det handlar om är att mattarna har frågat mig om jag kan tänka mig att bli kisse hos ett ungt par i Kristinehamn, en hon och en han, som inte har någon kisse och som behöver en. Det går inte med vilken kisse som helst, nämligen, utan det måste vara en kisse som kan vara ensam utan att sakna andra katter och som inte behöver gå ut eftersom reviret ligger högt upp i ett höghus. Och då tänker mattarna på mig, för jag tycker om att vara ensam och jag trivs bra inomhus. Så nu har mattarna bett mig att fundera på det här ett tag, och så skall jag få träffa den där matten som det handlar om och känna efter om jag gillar henne.

Jag har inte bestämt mig ännu, för jag vet inte riktigt hur det skulle bli att flytta härifrån. På sätt och vis skulle det vara rätt skönt att slippa den där fåntratten Philemon och skällisen. Och eftersom brudarna inte är intresserade av mig, och jag inte är särskilt intresserad av dem heller, spelar det väl ingen roll egentligen. Sedan skall tydligen resten av gänget också flytta, för mattarna vill sälja det här stora huset och flytta till ett mindre... och det verkar inget vidare, för då skulle jag ju få både skällisen och den skånska fåntratten i knäet hela dagarna *suckar*. Så jag tror att jag skall ta mig en titt på den där matten och kanske kan man få prova utan att bestämma sig helt och hållet på en gång?

Majsan

Jag vet inte vad som pågår, men de senaste dagarna har både gammelmatte och matte tagit Sixten åt sidan och pratat länge med honom. Vi andra har inte fått veta vad det gäller och Sixten själv vill inte jama något - säger bara att mattarna har bett honom att fundera över en sak. Mattarna säger inte något, de heller, fast jag har försökt förklara för matte att som abbemissa måste jag veta allt som handlar om mina klosterkatter. Tänk att det skall vara så svårt för tvåbeningar att förstå det ansvar jag har! *suckar djupt*

Vi märkte inte så mycket av att Tessan flyttade härifrån igår, men mattarna är ledsna och säger att de saknar henne. Philemon däremot är lättad - han påstår att hon inte hade vett att bli rädd för honom när han råkade möta henne i trappan till övervåningen och väste åt henne. Då kunde jag nästan inte hålla mig för skratt, för jag kan absolut föreställa mig hur kränkt han måste ha blivit! Men så lättskrämda är inte vi tjejer... det är lika bra att han förstår det. Belle säger att Tessan var en snäll kisse som inte blev rädd för henne heller, men att det märktes att Tessan ville vara ifred. Bara mattarna dög som sällskap. Och då är det ju bra att hon nu har en egen tvåbening och ett helt hus alldeles för sig själv, eller hur?

Matte, för tredje gången

Det är alltid lika vemodigt, för att inte säga svårt, att skiljas från en katt man lärt sig att älska... fast som vanligt var det inte svårt att falla för missen ifråga. Tessan hade ju också den fördelen att vara kolsvart... och jag måste erkänna att just svarta katter får mig att bli lite extra till mig, kanske för att min allra första egna katt - Aragorn - var kolsvart?

I morse var det alltså dags att vinka farväl till Tessan. Först var vi till den veterinär som djurhemmet använder sig av i Kristinehamn, där Tessan blev chippad och vaccinerad - och det var en stressande upplevelse, så den planerande kloklippningen fick vänta. Sedan fortsatte vi till djurhemmet, och där släppte jag ansvaret för den lilla sötnosen till personalen... det är ju viktigt att vi jourhem inte lägger oss i djurhemmets uppgifter, utan låter saker och ting ha den rätta gången. Jag stannade inte för att träffa den person som skulle köra Tessan till Västerås, där nya matte väntade i för-alltid-hemmet... det kändes viktigt att jag backade ur bilden innan dess, av flera olika skäl. Istället åkte vi (Belle, gammelmatte och jag) vidare till föreningens loppis inne i själva sta'n, eftersom jag skulle hämta saker till Teknikdagen i Rudskoga om exakt en månad. Där träffade jag flera i styrelsen, också. Alltid lika trevligt!

Som de flesta katter, protesterade Tessan mot bilresan...

Nu är vi väldigt trötta och ser fram emot att få en vilsam helg. Både gammelmatte och jag behöver smälta detta att Tessan har rest, även om vi gläds oerhört å hennes vägnar och önskar henne och nya matten ett långt och lyckligt liv tillsammans.

För er som är lite extra nyfikna, kan jag avslöja att den gröna kassen innehöll leksaker, det torrfoder Tessan är van vid, några sticks samt ett litet brev till Tessans nya matte med information om den lilla kattdam hon nu skall vårda och värna. Sandlådan lämnades över oskofflad, så att Tessan fick med sig sin egen lukt till den nya miljön... så gör jag alltid med "mina" jourkatter, eftersom det brukar göra flytten lite tryggare.

Matte - igen

Idag mår jag för ovanlighets skull riktigt bra och är rätt pigg, så jag har tagit itu med en hel del viktiga saker. Tessan skall ha hjälp att packa, och så skall vi prata igenom morgon-dagen så att hon vet åtminstone det jag vet om vad som skall hända. Hon kommer nog att vara rätt nervös, och att åka bil i flera timmar blir jobbigt... men tänk, sedan skall hon inte behöva resa fler gånger, utan få stanna i sitt för-alltid-hem i resten av sitt liv (vilket jag hoppas blir långt och lyckligt)! Jag älskar berättelser med lyckliga slut...

Dessutom arbetar jag med förberedelserna för Teknikdagen i Rudskoga den 27 juli, då Djurskyddet Kristinehamn som vanligt skall vara med. I år är jag ansvarig för hela projektet, vilket är jätteroligt, och eftersom jag är migräniker ser jag till att allting skall vara klart i god tid innan så att jag inte behöver stressa. Vi står på tre ben den här speciella dagen: lotterier (både för vuxna och för barn), loppis och försäljning av djursaker samt det allra viktigaste, nämligen information både om Djurskyddets verksamhet och om olika djurskyddsfrågor. Lotterierna är redan ordnade, loppis och försäljning skall jag ta itu med i morgon och informationsmaterial m.m. är på gång... så vad som sedan återstår är att hämta tältet, banderollerna, bord och stolar m.m. så att de finns hemma hos mig och är redo att frakta till Rudskoga den aktuella dagen. Å, vad det skall bli kul!!! Gammelmatte skall också vara med och hon håller som bäst på att tillverka myntaleksaker - förra året såldes hennes leksaker slut på nolltid, så i år får vi nog ha ett större lager med oss *ler stort*.

Tänk, jag pratade nyss med arrangörerna i telefon, och de uttrycker en sådan glädje över att föreningen kommer i år också... att höra det värmer hjärtat!

Matte

Jag vill börja med att berätta att gammelmatte fortfarande är hemma och vi jobbar hårt med att hålla nere hennes sockervärden. Den stackaren är alldeles sönderstucken i fingertopparna, så snart får vi leta andra ställen att ta blodprover från. Men det viktigaste är att hon börjar känna sig lite bättre - är inte illamående längre och skakar inte lika mycket. Puh! Ett tag var vi riktigt oroliga för henne, men nu verkar det ju gå åt rätt håll...

Men nu till vad jag egentligen skulle berätta, nämligen att Tessan flyttar till sitt för-alltid-hem nu på fredag! På morgonen skall jag köra henne till veterinären i Kristinehamn, där hon skall få bli vaccinerad och chippad (om hon inte redan är det) och sedan kör jag henne till djurhemmet där hennes nya mattes dotter hämtar henne direkt. Å, så underbart det blir att se henne resa till ett hem där hon verkligen är välkommen och efterlängtad! Den andra intressenten tvingades jag ringa till idag och berätta att Tessan är adopterad, men djurhemmet har lovat att hjälpa henne att hitta en minst lika go' och fin innekatt. Det är ju inte precis någon brist på hembehövande katter, om man säger så... särskilt inte just nu, för igår fick vi in ett djurskyddsärende med många kattmammor med ungar... så nu arbetas det för högtryck med att ta hand om alla dessa stackare, ge dem vård och bra mat och sköta om dem på bästa sätt så att de sedan kan flytta till betydligt bättre hem än det de hämtades från.

Majsan

Idag är vi jamartrötta här, både två- och fyrbenta. Gammelmatte är sjuk, och i natt ringde matte flera telefonsamtal och sedan kom det grönklädda människor i jambulans för att undersöka henne. De ringde också flera telefonsamtal för att prata med någon som hette medicinjouren och var doktor, men så småningom lovade de att gammelmatte skulle få vara kvar hemma om matte tog väl hand om henne och ringde till gammelmattes egen doktor idag. Sedan bäddade matte ner gammelmatte hos sig, och vi tassade in i vårt sovrum för att få åtminstone lite sömn den natten. Puh! Jag hade suttit och bevakat alltsammans hela natten, och Jenny också, medan Rafael oroligt pep och tryckte sig mot gammelmatte. Sixten drog upp i övervåningen... han blir så stressad av främlingar att han inte orkar vara kvar, så han sticker när det blir så här rörigt.

Mitt i allt det eländiga blev de gröna tvåbeningarna stormförtjusta i oss katter och i Belle *fnissar*. Tvåbeningshonan utbrast lyckligt att "nej men, det är ju en italiensk vinthund!" och matte blev förvånad, för alla som ser Belle tror att hon är en whippetvalp... men den här tvåbeningen älskar vinthundar, sa hon, och matte och hon pratade om att ses med sina hundar i Mariestad någon gång. Hon har något som heter saluki... måste googla på det någon gång. Och oj, så det pratades om oss katter och varför vi hade kommit hit och vad som hänt oss innan vi blev klosterkatter... men nu var det ju inte det jag skulle tassa om idag, ursäkta utvikningen *fnissar igen*.

Idag har matte ringt och andra har ringt till matte och det har pratats med sjuksköterskor och läkare både på sjukhuset och i hemsjukvården. Alla är överens om att gammelmatte skall få vara hemma så länge det går att sköta henne på rätt sätt här, och det är vi förstås jamarglada över - inte minst gammelmatte själv! Matte har fått noggranna instruktioner om hur hon skall sköta gammelmatte, och hemsjukvården ringer och kommer på besök mest hela tiden för att kolla läget. Dessutom pratar matte i telefon med gammelmattes läkare. Själv ligger gammelmatte i mattes soffa och vilar... och vi försöker ta igen förlorad sömn.

Det som har hänt är att gammelmattes sockervärden blivit alldeles tokiga. När hon kollar sitt blodsocker blir det inga siffror på mätaren utan står bara HIGH, vilket är en varning, säger matte. Alla tvåbeningarna verkar vara överens om att det är den där speciella medicinen som är boven - den som gammelmatte fick för att bli av med vätska i kroppen. Den går nämligen inte bra ihop med diabetes och förstör njurarna, men de var tvungna att använda den därför att den andra medicinen mot vätska inte fungerar lika bra längre. Gammelmatte mår illa och är darrig och vinglig - matte säger att hon är "förgiftad", för njurarna orkar inte rensa bort det som inte är bra i blodet - och hennes illamåande har ju inte precis blivit bättre av att mattarna var hos någon som kallas budgetrådgivaren igår och pratade pengar. Det går visst inte så bra med pengarna heller, så nu skall den där rådgivaren försöka hjälpa mattarna att klara ekonomin, som det tydligen heter... och det är förstås mattarna mycket tacksamma för, men de är också jamarledsna över att det alltid är problem med den där ekonomin och att de inte lyckas så bra med att sälja saker och sådant för att få in mer pengar till räkningarna. Tänk, en sådan tur ändå att man är född till katt! Vi begriper ju att man inte kan använda sina dyrbara liv till att syssla med pengar, men människor har gjort de där pengarna till det viktigaste i livet, verkar det som... vad jag tycker om det skall jag inte tassa här, för så jamar inte en abbemissa.

Sist, men inte minst, måste jag få be om ursäkt å Sixtens vägnar för mussommar-inlägget. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt till honom att inte tassa inlägg med munnen full av mat?!?

Får jag ber er att knäppa tassarna för våra mattar? De behöver nog det nu.

Sixten

Ida e de mussommarafton


och då ska man äta korv å tårta - ja vi får också mussommarmat, men varför de heter mussommar kan vi inte förstå för vi får ju inga musar? - men det är gott med tårta i alla fall. Alla vi kissar i huset gör oss riktit fina i pälsarna fast vi tycker nog att Rafael ser lite konstig ut för han är rakad överallt, det är bara hans huvud som är lurvit, men G-matte säjer att pälsen växer snart ut ijen.

GLAD MUSSOMMAR PÅ ER ALLIHOP!