Vi har upplevt gång på gång hur en vettskrämd katt sakta men säkert förvandlas till en trygg, glad och gosesugen kisse som inte bara uppskattar närhet utan gärna kelar med en. Ett exempel är vår fine Sixten, som föddes under en lada och som var skräckslagen bortom beskrivning när han flyttade in här. Det första halvåret såg vi aldrig till honom, sedan fick vi umgås med honom om nätterna i trappan mellan botten- och övervåningen om vi höll oss till de nedersta trappstegen och slängde till honom godbitar. Efter två år började han leka, och då bara med de andra katterna i huset - aldrig med oss.
Idag har Sixten bott hos oss i sex år, rör sig frimodigt i hela huset, kan t.o.m. låta sig betraktas av besökare och umgås fritt med oss som bor här. Gammelmatte och jag får gosa med honom, jag kan t.o.m. bära honom i famnen, och han kommer med glädje springande när vi ropar eftersom han vet att det alltid är något positivt som väntar.
De här bilderna tog jag igår kväll:
Enligt de lagar och regler som djurhem har att hålla sig till, får skygga katter alldeles för kort tid på sig att visa att de kan bli handtama. Därför är det OERHÖRT VIKTIGT att det finns människor som är beredda att ge de åratal av tålamod och slösande kärlek som den skygga katten behöver... men tro mig, jag vet av egen erfarenhet att det är värt det! Den dagen en skyggis blir en tryggis har man upplevt ett underbart mirakel och vunnit en vinst högre än något lotteri kan erbjuda. Och man får en trogen, kärleksfull och livsglad vän för resten av livet.
