Imma

Idag har matte varit i städtagen igen, men lyckligtvis blandade hon inte in oss i stöket annat än att hon förvarnade oss om att hon under eftermiddagen skulle hämta en ny reträttgäst som skall bo hos oss en vecka. Det blir den fjärde denna sommar, så Conny och jag tittade lite oroligt på varandra... vi funderar på hur mycket matte orkar med egentligen. Men matte la till att vi känner gästen sedan tidigare och att hon tycker mycket om katter, och det gillar vi ju! Så nu är vi i tjänst igen ett tag framöver, och jag har dessutom förberett noviserna på att de skall få öva sig på att vara tröst- och stödkatter lite grand... de behöver ju träning, så att de är redo att rycka in på allvar senare.

Rafael

Ja va lite tveksam till de här me rakning, måste ja jama... men de har blivi jättebra, faktist! Nu kommer ja åt överallt när ja ska tvätta mej å de e skönt att inte lukta illa längre. De andra i gänget här hemma har blivi mycke bussigare nu å måbbar mej inte längre för att ja luktar, så vi trivs bra allihopa. *sänker rösten* Vet ni, ja tror att till å me gammelmatte tyckte ja lukta förut... fast hon sa aldri nåt om de, å ja fick allti ligga brevi henne ändå. De jör ja fortfarande, å ja har börja vänja mej vi den där blåsmasken hon har i ansikte på nätterna oxå, så nu kan ja ligga hos henne jämt. Gammelmatte e ju ejentlijen mera min matte än matte för mej... *fundilerar* Ja tänker lixom på henne som min matte å inte gammelmatte, för hon va den som tog hann om mej förstast å va så snäll. De e första gången i mitt liv som en tvåbening e så där jättesnäll som gammelmatte å älskar mej fast ja luktar å e bråki... *glad*

Vet ni va? Jenny har börja villa sova brevi mej! Hon kallar mej Läderkatten *fnissar* å de tycker ja låter tufft så de får hon järna jöra. Hon e rätt häfti faktist, Jenny - hon rymmer ut om kvällarna å e borta i flera minuter innan hon kommer tillbaka in. Ja tror hon jör de för å visa hur snabb hon e, för ejentlijen vill hon va inne men de e spinnande å slinka ut i mörkre när gammelmatte öppnar dörren utifrån när hon kommer hem från matte. Å sen kommer hon hem ijen - Jenny, allså. De e en rikti fin tjej... *rodnar*

Conny

ÄNTLIEN har'om begripi att när man ska jöra ett Viktigt Jobb så måste ja va me! Så ida när gammelmatte å matte skulle ta hann om de trasia plommonträde fickde ja va me å se till så att allt blidde rätt. Jo, för vi har två plommonträn å ett gickde sönner när'e blåsade som värstast häromsixten... eh, sisten... å så komde tassverkarn å skärade sönner trät ännu mera me en jättestor å bullri moj så de bara blidde bitar kvar utom en gren.



Frågar ni mej så ser'e DUMT ut, men tvåbeningarna vill visst ha den dära ensamma grenen kvar...



Hur som helst börja matte å släpa bort dom dära grenarna som tassverkarn hade tatt ner å unner tin sittade gammelmatte på en stol å försökade rädda så mycke plommon hon kunne - å ja jälpade förstås till!



Här ser ni hur ja unnersöker varendaste litet plommon noga innan gammelmatte får spara de, för de e viktigt å se till att dom inte ätar plommon som inte e bra...



Å så här mycke plommon blidde de!



Resten slängade vi bort till fåglarna å djurena å inseckterna som oxå gillar å äta plommon.

Fast vet ni va som va de allra bästaste me alltihopa? Jo, ja fickde en ny SPANAR-PLATS å va på!

Gammelmatte skriver

Jag vill berätta hur lycklig Rafael verkar vara nu när han slipper sin tunga, toviga päls. Han - som aldrig satt och tvättade sig förut (jag trodde att han inte fått lära sig sådant av sin mamma) - sitter nu och putsar sig så fint. Nu håller han sig ren även i baken och de övriga verkar acceptera honom mycket bättre. Alltså, bara positiva saker har inträffat sedan rakningen. Nu ska vi aldrig låta hans päls bli till besvär igen. Han verkar faktiskt vara stolt över sin nya "look!"

Dessutom meddelar matte att katterna är jublande glada över tassograferna i Sippos böcker, som kom härom dagen. Sippo hade inte bara tassograferat det ex matte lämnat hos honom på bloggträffen, utan också skickat med ett extra tassograferat ex som noviserna nu läser med spinning. Tusen tack, Sippo!

Matte

Jag har fått två mejl med frågan hur mycket det kostade att låta raka Rafael, och eftersom fler kanske är intresserade svarar jag här (också): det gick på 713 kr (inklusive den lugnande sprutan och uppvakningssprutan). Väl värt slantarna, att döma av hur glad Rafael verkar idag! Gammelmatte har rapporterat att han först tyckte att det kändes konstigt att bli klappad på den pälslösa kroppen och blev lite småmorrig, men sedan han vant sig är han lika gosig som innan rakningen och verkar inte bry sig om förändringen det minsta. Inte heller har någon av de andra katterna reagerat på hans nya utseende, utan beter sig som vanligt. Idel positiva erfarenheter, med andra ord! Och fr.o.m. nu kommer vi att raka honom varje vår, har vi bestämt.

Matte

Nu är det klippt. Rakat, menar jag.

Som ni vet, försöker vi att till varje pris undvika att stressa våra katter... så jag hade tänkt ut en bra taktik inför infångandet av Rafael i eftermiddags. Målet var att få in honom i transportburen utan att jaga honom, och det lyckades väl sisådär - jakten blev kort, för han försökte nästan direkt gömma sig på ett ställe där han inte fick plats med annat än huvudet och framtassarna. Så det var bara för mig att lägga en stor handduk om honom, dra ut honom ur gömstället och lirka in honom i buren.

Sedan kom det där momentet som nästan alla katter - utom Conny, då! - fasar för: bilresan. Rafael höll sig fullständigt stilla i buren, men jamade lågmält vad han tyckte om det hela... och ja, han JAMADE! Det är faktiskt första gången jag har hört honom jama, vanligen piper han bara. Och resan gick hur bra som helst, vi hade fönstren öppnade runt om så att det inte blev för varmt i kupén och gammelmatte satt hos Rafael i baksätet.

Om infångandet och bilresan var stressande för vårt lilla troll, blev intåget hos veterinären knappast bättre: två skällisar satt i väntrummet! Rafael morrade i sin bur, så jag hämtade en stol och placerade hans bur långt ifrån hundarna, vänd bort ifrån dem, och satte mig på golvet intill så att jag kunde tala lugnande till honom. Lyckligtvis fick hundarna snart komma in till sina veterinärer, och strax efteråt kom snälla Eva som skulle ta hand om Rafael. Givetvis följde matte och gammelmatte med in, och Rafael höll sig still - så still att vi fick hälla ut honom ur buren.

Stackars Rafael var både tovig och smutsig

Eftersom vi hade poängterat hur rädd han är, gav Eva honom en lugnande spruta innan hon började ta hand om hans päls. Den var så effektiv att jag ett tag trodde att han hade dött! *ryser*

Inte ett morrhår rörde lillkillen under hela processen...

Hur mycket skall jag ta? undrade Eva.

Så mycket som möjligt, sa jag.

Så vår lillkille blev lejonklippt, d.v.s. fick bara behålla pälsen på huvudet, tassarna och svansen (och knappt det, för även svansen var tovig). Efteråt klippte Eva hans klor också, och så fick han uppvakningssprutan. Det var det här momentet som jag hade oroat mig mest för... skulle han vakna? Man har ju hört om katter som inte gått att väcka igen. Och Rafael tog god tid på sig, innan han rörde huvudet och fick ur sig ett första jamande. När han försökte resa sig, tråcklade vi in honom i buren igen och sedan behövde jag inte oroa mig - från den stunden jamade han då och då hela vägen hem och in i huset.

Man får väl ge honom rätt att vara lite sur efter en sådan här behandling!

Gammelmatte och jag hade diskuterat utsläppet och kommit överens om att vi skulle stanna ett tag hos honom, sedan han sluppit ur buren, och hjälpa honom acklimatisera sig igen. Men Rafael hade andra planer: i samma ögonblick som burdörren öppnades, klev han värdigt ur och gick raka vägen uppför trappan till övervåningen - lugnt och stilla, utan att bevärdiga de andra katterna med en blick. Vilken kille!

Nu hoppas jag att han skall må riktigt bra, kunna sköta sin päls själv och slippa den värsta värmen. Och åtminstone matte tycker att han är fin som lejon! Jag hoppas bara att stubben inte kliar sedan, när pälsen börjar växa ut igen... man vet ju hur det känns om man rakat sig under armen, så hur skall det inte vara att ha stubb över hela kroppen?!?

Imma

Idag har det varit väldigt varmt och soligt ute, matte har vallat gräsätaren och Conny och jag har inspekterat trädgården. Egentligen är jag inte så mycket för att vara ute så där i sele och löplina, men som abbemissa måste man ha kontroll över saker och ting.

Här sitter jag och spanar ut över reviret

Conny sköter sitt arbete som säkerhetskatt alldeles utmärkt, men han är lika dålig som gammelmatte på att ta hand om sitt hjärta och tänker inte på att hjärtsjuka skall hålla sig i skuggan... så till sist fick jag jama till på skarpen att han skulle vila, och det på ett solfritt ställe!

Puh, det är flämtvarmt idag!

Matte slet som sagt med gräsätaren... men rätt som det var, kom hon och visade något hon hade hittat i gräset:



Conny trodde att det var Grodan Löv som vuxit till sig sedan sist, men matte sa att hon trodde att det var en annan groda för den här såg inte likadan ut som Grodan Löv. Någon som känner igen killen? Hur som helst satte matte ner honom i gräset igen, men på ett ställe där hon inte tänkte klippa så att han inte skulle bli skadad. Hon är snäll mot alla sorters djur, våran matte... ja, kanske inte mot fästingar och mygg, förstås *fnissar*.

Och så en nyhet: i morgon eftermiddag blir Rafael rakad! Egentligen skulle det ju ha gjorts i förra veckan, men så blev gammelmatte så sjuk att hon måste åka ambulans till det sjuka huset i Skövde, som ni minns. Nu skall det dock äntligen bli av, och Conny har mycket roligt åt det hela - om han fick bestämma skulle alla luddbollarna rakas, jamar han!