Imma

Det har blivit lite väl mycket festande på sistone, kanske... *håller tassarna om huvudet* Jam menar, vi får inte glömma bort att vi i första tass är klosterkatter och skall ägna oss åt bön... men hur kunde vi tacka nej, när Fjutten fyllde år och bjöd på party? Så här ligger vi igen, med dansömma tassar och ringande öron efter allt jammande. Puh!

Lyckligtvis har damen kommit nu, så mattarna har inte hunnit sakna oss särskilt mycket. Idag var de iväg hela dagen, så att vi katter kunde vila ut i lugn och ro... och sedan de kom hem igen, har de mest suttit vid köksbordet och fikat och löst svåra korsord tillsammans. Philemon hade nog gärna orkat busa lite med damen, som är mycket bra både på gos och lekar, men så småningom fick han överlåta gästen på Sagge medan han själv kröp in under mattes lakan och sov. Själv har jag tagit det lugnt hela dagen... och nu fundilerar jag på hur jag skall kunna få ungdomarna att lugna ner sig och återgå till bönearbetet efter alla dessa kalas. De tror säkert att klosterlivet är en enda lång fest!

En riktigt glad nyhet mötte oss i mejlen och bekräftades sedan på nätet: vi vann Fjuttens tävling! Det hade jag ju aldrig vågat hoppas på, när jag skickade in vårt svar innan jag störtade ut till den väntande limon igår kväll...

Imma

*suckar djupt* Alltså, när alla ens katter ligger utslagna med värk i pälsen och tassarna efter festandet hemma hos Busan igår... får då ens matte dra igång snabeldraken?!? Och flytta på möbler, mattor och annat stökigt för att komma åt att skura?!? Nej, jag trodde väl det.

Ute regnar det, men Philemon flydde ändå ut i kattgården när det snabeldrakades som värst. Själv tog jag min tillflykt till gammelmattes famn - där vågade inte draken störa, det visste jag. Allt här är upp-och-ner idag *ynklig*... inte ens maten och dricksvattnet står där det skall, utan har flyttats ut i hallen p.g.a. mattes skurande. Hoppas att det lugnar ner sig snart, för annars flyttar vi nog upp till Sagge allihopa. Han är den enda som slipper stöket! Tror jag? *fundilerar* Matte har antytt att hon vill släppa lös honom ett tag för att kunna städa i hans rum också... hon tror nämligen att damen som skall komma hit vill träffa honom. Undrar om han biter henne? *fnissar* Han nafsade i alla fall gammelmatte i ena handen idag när hon var uppe och ordnade med friskt vatten och lite annat åt honom... tänk, han kanske helt enkelt tycker att mattarna smakar gott?!?

Imma

Idag städar mattarna - gammelmatte hemma hos sig och matte här. Vi får besök av en kattägd dam från Stockholm till helgen, och då måste det vara trivsamt här hemma säger matte. Damens katter kommer inte med, för de är på sitt Land och njuter av att kunna gå ut och in som de vill... och ni behöver inte vara oroade, för damens syster tar hand om dem medan damen är hos oss. Skall faktiskt bli spinnande att se hur pass bra hennes katter har lyckats uppfostra henne!

Själva skall vi på fest ikväll, så vi gör oss i ordning som bäst. Det är Busan som fyller år, och vi har slagit in tre burkar med... oj, nu förjamade jag mig nästan!... vi har en riktigt fin present med oss, menar jag! Kommer ni andra också på festen? I så fall ses vi där!

Nu hotar matte att ta fram snabeldraken... *suckar djupt*

Matte om Sagge igen

Äntligen tror vi att vi har hittat en lösning som fungerar! Idag stängde jag in Philemon och Imma i vardagsrummet (där finns både låda och färskt dricksvatten), och så släppte vi ut Sagge att röra sig fritt i min lägenhet samt i kattgården... jag tror att det gjorde honom gott, även om jag fick luras för att få in honom i rummet igen efteråt. Måtte han inte vara alltför besviken på mig för det! Men jag visste mig ingen annan råd... att få honom att gå tillbaka till sitt rum frivilligt trodde jag inte på, så jag tog en kvast med mig och låtsades städa i rummet - och när han kom för att kolla vad jag gjorde, smet jag ut och stängde dörren *skäms*.

Att få i honom medicinen går så där halvbra, vilket betyder att han äter upp hälften av den blötmat som jag har blandat den krossade tabletten i. Funderar på att testa att preparera köttbitar, eftersom han äter ganska glupskt? Eller så får jag ta till de där djävulsredskapen som Max och Måns berättar om i sin blogg.

Matte: en lägesrapport om Sagge

Har just tillbringat en låååång stund uppe hos Sagge i hans rum och vi har gosat, kelat och haft jamarmysigt tillsammans. Däremot verkar jag inte lyckas lura i honom den krossade tabletten som jag rört ner i blötmaten... och sedan jag blev biten nu senast, känner jag ärligt talat inte riktigt för att bända upp käkarna på honom och tvinga i honom tabletten på det viset. Ok, jag äter ju redan antibiotika (Doxyferm)... *skrattar*... och stelkrampsprutan lär hålla i trettio år sedan man tagit tilläggspruta också... men jag vill bli frisk nu så att jag får vara ute i trädgården och dona istället för att sitta inomhus och undvika solen. Kuren tar slut nu på måndag och sedan måste jag hålla mig borta från solsken i ytterligare fem dagar... nåja, nu ikväll tog jag mig faktiskt för att beskära ginsten sedan solen gått ner, eftersom jag hittade partier som inte blommade.

Gammelmattes sår har praktiskt taget läkt - hon har gott läkkött, trots sin besvärliga diabetes. Mina blev dock betydligt djupare och punkterade blodkärl, så jag har inte kunnat använda händerna särskilt bra sedan jag blev biten och det är först ikväll som jag klarar av att skriva på tangentbordet.

Hur som helst mår Sagge bra och är jätterar, ingen skugga skall falla på honom. Han är en så fin kisse och han visar så tydligt hur mycket vi betyder för honom... kunde jag, skulle jag spinna.

Majsan

Ni får ursäkta oss att ingen av oss tassade i bloggen igår... men vi fick ett så spinnande paket att vi blev alldeles upptagna med det hela dagen och kvällen *kuuurrr*. Paketet var JAMARSTORT och alldeles fullt med leksaker, godis och kattmynta... och så låg det ett papper i, där det stod att alltsammans var en present från Alice och hennes familj. Ni minns väl Alice, som var bloggkatt på Södertälje katthem precis som Jenny och jag varit också?

TUSEN TACK, ALICE OCH NI ANDRA!!! Vi blev JAMARGLADA! Och det skall ni nu få se bildbevis på, för matte blixtrade riktigt flitigt medan vi undersökte alla sakerna i paketet... och även om det inte finns bild på just det, fick både Sagge, Rafael och Sixten också leksaker (matte berättade att när hon hade lagt sig, hörde hon hur det kvittrade hysteriskt i övervåningen - det var Sagge som lekte med en av de saker som kunde låta som en fjäderkotlett!)

Imma, vår abbemissa, fick naturligtvis kolla innehållet först

Hon måste ju kolla att allt var säkert att tassera för oss andra

Philemon blev alldeles tossig i den långa masken

Titta, han t.o.m. slickar på den!

Sedan var det min tur att titta vad som fanns att välja på

... och snart var också de andra där, nyfikna och leksugna!

Assar är en Mästerkatt i konsten att leka!

Rafael var mycket nöjd... medan vi lekte, gosade han med gammelmatte

Och nu måste ni tillåta mig att få skvallra... ehrm, informera... om Philemon. Ni vet ju att han har jamartunn päls - och då menar jag verkligen TUNN?!? Igår kväll jamade Imma för oss att han har blivit alldeles solbränd på huvudet och öronen av att vara ute i kattgården hela dagarna! *fniss* Så nu håller matte honom inne ett tag, och hon skall visst smörja hans öron med filmjölk så att hettan lägger sig... *sänker rösten*... han är visst ROSA på hela kroppen av allt solande, har vi hört!

*Sex husisar rullar sig på golvet av skratt, medan Imma försöker dölja att hon deltar i munterheten. Philemon drar sig surmulet tillbaka och tröstsnuttar på sin (mattes) luddiga kofta*

PS. Glömde ju att visa er HELA innehållet i paketet! Så här mycket saker fick vi:

Matte

Det är tråkigt att behöva ge upp, men Sagge får nog tyvärr vackert stanna i sitt rum i fortsättningen. Promenaderna med sele och koppel går i.o.f.s. mycket bra, men varje gång han skall in igen blir han oregerlig och bits... och idag gick det så långt att både gammelmatte och jag fick söka oss akut till sjukhuset i Skövde efter att ha blivit ordentligt sargade på armar och ben. Vi fick komma in direkt och en läkare (som vi har träffat tidigare, så hon kände till vår bakgrund) från infektionsmottagningen hämtades för att undersöka oss... lyckligtvis verkar de flesta såren vara ganska "ofarliga", men några av mina hade hamnat så olyckligt att betten hade punkterat blodkärl, så nu går vi på varsin antibiotika-kur igen. Och pryds av åtskilliga kompressplåster. Och givetvis skall vi hålla noga uppsikt över eventuella svullnader och rodnader.

Ändå trodde jag att jag hade tänkt till bra när jag tog på mig roshandskarna innan jag försökte få av Sagge selet. De handskarna ser nu ut så här:

Nåja, de går säkert att tejpa ihop med silvertejp - och rosorna är lite fullt lika bitska som Sagge, även om de försvarar sig tappert mot mig och min sekatör.

Philemon tar det säkra före det osäkra och klär ut sig till leopard för att skrämma Sagge, ifall de skulle mötas:

Men det lär han inte göra, för det går inte att föra samman Sagge vare sig med mina eller gammelmattes katter, tyvärr. Han är en sådan raring, men han går inte ihop med någon av de andra... jag misstänker att det beror på att han tills alldeles nyligen varit fertil, och att hormonerna fortfarande rasar i kroppen på honom. Vilket säkert också är orsaken till att han inte vill gå in från sina promenader. Men i slutänden blir det ändå bra, för när Sagges husse kommer hem får han gå ut och in som han vill... och nu när han är både chippad och kastrerad, gör det ju ingenting. Där Sagge bor, finns ingen direkt trafik, så han bör vara säker om han aktar sig för bilar.

Tja, så kan man också tillbringa en underbar vårkväll! När vi åkte hem från sjukhuset (visserligen 600 kr fattigare, men ändå) kunde vi njuta av en underskön himmel i blått, rosa och aprikos... och allting grönskar så skirt, vitsipporna översållar backarna, fåglarna sjunger så mycket de orkar. Våren är en härlig tid!