Tack så mycket, tjejer - vi blev så glada och stolta!
Nu är det meningen att man skall sända denna award vidare till andra bloggkatter, som man tycker förtjänar den... och vi har verkligen fått jama i timtal inbördes innan vi slutligen kom fram till att även om vi egentligen vill ge alla våra vänner awarden, väljer vi dessa:
Penny och hennes syskon i Skyggisfamiljen
Gumman (Sippos och Tindras granne)
Tänkte bjuda på ett "litet" bildreportage från dagen, om ni är nyfikna på hur det var?
Så här ser katthemmets fina folder ut, med foton tagna av en av våra bloggvänner: Skat-Ann. Den glada "fågeln" själv mötte oss med öppna armar när vi kom, så vi kände oss välkomna redan från start!
Här står gammelmatte och Skat-Ann och pratar katt, lika ivriga båda två. Det är Ann som tar alla fina bilder åt katthemmet, samt tänker ut finurliga namn till de katter de får in... något jag fick anledning att beundra och skratta åt när jag bläddrade igenom pärmarna med bilder på alla de katter som fått hem. Glömde dock att säga det till henne, men den skadan skall jag ta igen så fort vi pratas vid nästa gång!
Att få med hela katthemmet på en bild gick inte - det är en hel gård som ligger idylliskt lantligt och dessutom vid en mycket glest trafikerad väg... så flera av Evas egna katter gick fritt omkring och umgicks med oss besökare. På den här bilden syns i alla fall byggnaden för vuxna katter (till vänster) och Evas bostadshus (till höger). Samt vår bil i förgrunden... hihi!
Här syns de vuxna katternas hus bättre - de har dels ett stort utrymme inomhus med både inredda burar och fria ytor, dels en utegård med tak.
Även utegården var mycket fint och mysigt inredd, och många av katterna passade på att vistas där - trots regn och blåst. De var säkert nyfikna på oss besökare... och så måste man ju hålla sig framme, om man vill bli adopterad! Vilket flera av de underbara missarna blev, något som gladde oss bortom ord. Bara medan vi stod där fick tre katter nya hem, och deras blivande mattar/hussar verkade jätterara allesammans.
Utanför ingången till utegården stod en stor skylt med foton på alla de katter - både på katthemmet och i akuthem - som just nu sökte hem. Ni kan säkert gissa att både gammelmatte och jag önskade att vi hade kunnat adoptera hela bunten... särskilt vackra Ofelia (den svartvita katten till höger på förra bilden) ömmade vi för, för hon hade precis blivit tillbakalämnad av ett par som inte begripit att det tar tid för en skyggis att våga sig fram! De beslöt sig för en söt kattunge istället... men hallå, alla kattungar är söta och alla kattungar växer upp... fattar inte folk det?!?
Och så kunde jag ju inte annat än bli förälskad i Örjan, denna ljuvliga rex-look-alike! Hans illrosa öron hade sin förklaring: när han hittades var han så full av skabb att behandlingen måst bli "aggressiv"... därav den intensiva färgen. Men färgen försvinner ju så småningom och kvar blir en underbar kille som förhoppningsvis snart smälter någons hjärta.
För att komma till fikatältet var man "tvungen" att passera loppisen och lotterierna, samt korvförsäljningen - smart! Nu hade vi inte många kronor att handla för, men vi tog lotter samt köpte några kort i alla fall... och korvomanen gammelmatte fick sin kokta med bröd (fullkorn) *skrattar*.
Om ni kikar närmare på bilden, ser ni någon som lutar sig ut - det är Eva själv i egen hög person! Och bakom henne står de som vann barnlotteriets högsta vinst...
Loppisen var välbesökt och sålde jamarbra, så de fick förhoppningsvis in bra med pengar till sin viktiga verksamhet. Ser ni förresten skylten till höger? Jag anar en viss Wikki bakom designen...
Både här och vid fikabordet stod dessutom, glädjande nog, korgar med hittekattsband - så nog hade Wikki sin tass med i detta öppet hus! Kan skvallra att banden sålde bra och bars med stolthet av åtskilliga besökare... och gammelmatte och jag hade förstås våra på oss, vi med.
Lotterierna var också mycket populära, kan jag berätta. Gammelmatte och jag tog så många vi hade råd med, men vann ingenting - så på sätt och vis vann vi massor, eftersom katthemmet fick pengar! Ni förstår säkert hur jag menar. Andra vann dock allt möjligt fint, både barnen och de vuxna, så alla var nog lika nöjda.
Äntligen fikadags! När man banar sig väg genom en folksamling full med trevliga prickar tar det sin tid att nå kaffekannorna... men så småningom kom vi dit och unnade oss både kaffe och gott kaffebröd. Kluriga som de är, var priset "självkostnads eller mer", skrivet med en stor smiley som illustration - så det låg gott om stora pengar i burken *ler stort*. Så bjöds det också på allt möjligt gott tilltugg, t.ex. cupcakes med punsch! Fast jag föll ju förstås för kanelbullarna...
Vid det bord vi satt vid, låg två stora pärmar fulla med foton av de katter som katthemmet lyckats ordna bra hem åt - gissa om det var glädjande att bläddra igenom dem! Och folk samlades, pratade minnen, pekade på bilder och berättade den ena rörande historien efter den andra om de katter som fotograferats, så jag blev kvar vid bordet en lång stund bara för att lyssna på deras berättelser.
En av dem jag lärde känna vid fikabordet var Marie-Louise Andersson, som var där som Agria-ombud. Inte nog med att det grep mig att Agria bevistade ett så pass "litet" arrangemang som detta lantliga Öppet Hus, deras ombud var dessutom en härlig kvinna som både visade stor kunnighet vad gäller katters livsvillkor och verkade svämma över av engagemang för kattens status i allmänhet och hittekatternas i synnerhet. Vi pratade kastrering, vaccinering och givetvis försäkring, och det känns bra att veta att Agrias folk tycks ha insikter i vad en katt behöver för att leva ett värdigt liv. Så ni får stå ut med att jag i fortsättningen gör reklam för Agria här på bloggen - hihi!
Marie-Louise hade en av sina hundar med sig - en underbar Landseer. Hon är nämligen, förutom kattvän, uppfödare av Leonberger- och Landseer-hundar! Besök gärna hennes hemsida, som ni hittar här.
Efter fikat och allt bubbel var det dags att besöka kattungehuset. Det var, av naturliga skäl, dit folk drogs allra först (alla är ju inte som gammelmatte och jag, som fäster oss allra mest vid äldre katter)... och nog fanns det gott om sötnosar i kattungehuset också!
Så här såg en av burarna ut (de var lika fina allihop), givetvis med kattlucka ut till utegården som i likhet med de vuxna katternas hus var under tak. Och inne i buren fanns bl.a. nedanstående vackerungar - alla tingade:
Överhuvudtaget var alla kattungar på plats tingade, men inne hos Eva och i akuthem fanns det flera småttingar som så småningom behöver egna hem. Och då dyker de säkert upp på hemsidan, ifall någon är intresserad! Fast ni vet ju vad jag tycker - det är framför allt de vuxna, särskilt de skygga, som behöver trygga och kärleksfulla hem.
Innan vi åkte hem (i samband med att det var dags att packa ihop Öppet Hus-dagen) var jag förstås tvungen att hälsa på en av Evas egna katter, vackra Elaine. Eftersom jag inte vet hur damen som höll henne i famnen kände det inför att bli fotograferad, har jag maskat så att hon inte skall gå att identifiera. Men Elaine syns bra - visst är hon vacker! Och ett otroligt gostroll, nästan värre än våran Rafael t.o.m...
TACK till alla er som gjorde den här dagen så jamartrevlig!
Så måste jag verkligen be om URSÄKT för att vi inte har jamat att Puma har hittat hem igen! Undrar just vad han tyckte om att finna två nya småsyskon i reviret? Men oavsett vad jag kattsonligen tycker om småungar (vilket en fin dam och abbemissa till på köpet inte skall jama skriftligen) tycker jag att du skall hålla dig hemma nu, Puma. Din matte har varit JAMAROROLIG för dig!
Idag tvättar matte. Som ni vet är det en av hennes favoritsysslor, så jag ser inte mycket av henne... däremot håller Philemon henne sällskap där nere i tvättstugan, och det är ju bra, för då får jag lite lugn och ro här uppe. Gammelmatte har varit iväg och blivit klippt, men inte lika mycket som Rafael om ni hoppades på roliga foton... *fnissar* Får se om jag lyckas få matte att ta en bild på den nya frisyren lite senare; till dess får ni nöja er med att gammelmattes hår nu är KORT! Hmmm, ta ett kort på ett kort hår?!? *fundilerar* Har ni förresten tänkt på att gammelmatte är tigrerad? Jodå, hon har minst tre olika nyanser av blått (som färgen heter i kattvärlden) i huvudpälsen, och det gillade visst tanten som klippte henne. "Det ser ut som slingor" hade hon sagt... hm, betyder det att alla tigrerade katter har slingor i sina pälsar? Det skall jag jama för Majsan!
Sist, men absolut inte minst: i morgon lördag är det ÖPPET HUS hos Evas Katthem i Skara! Jag skall skicka dit våra mattar, och jag hoppas att alla andra som bor tillräckligt nära också kommer...
Rafael fick komma in först, vägdes och befanns vara flera kilo för tung... så när gammelmatte hade fyllt i det där frågeformuläret från Royal Canin var det dietfoder i påsen hon fick som tack. Tur att han tycker att det är gott!
Sedan var det dags för lugnande spruta och rakning. Den delen av äventyret var jag dock inte med om, utan gammelmatte fick hålla koll och dessutom se till att Rafaels klor blev klippta. Rapporten efteråt innehöll moment som "uthällande ur transportbur av fastklistrad katt" och "undersökning av vårta vid svansroten", varefter rakningen och kloklippningen gick smidigt. Avslutningsvis administrerades uppvakningsspruta och slak katt hivades tillbaka in i buren för utbärande till väntrummet. Väl där ägnade han sig åt att jama förorättat i varje andetag, eller rättare sagt, han "ja-hamade" (för det var så det lät).
Så var det Jennys tur, och den här gången följde jag med in. Hon vägdes, befanns vara i alldeles utmärkt hull (vilket är lite förvånande med tanke på att hon äter "som en häst" och gärna stjäl av kamraterna om hon kan komma åt) och släpptes ut på golvet i undersökningsrummet medan Olle plockade fram vad han behövde för provtagning. Och Jenny vore väl inte Jenny om hon inte gick direkt fram till honom, skakade svans och strök sig mot hans ben! Även provtagningen gick mycket bra - hon satt alldeles still i min famn och följde storögt proceduren... inte ens när Olle stack henne i tassen, ryckte hon till eller sa något. Sedan fick hon ett fint bandage och lyftes tillbaka in i buren samt bars ut i väntrummet.
Provsvaren var mycket positiva: Jennys sockervärden är helt normala och njurarna mår också fint! *lycklig*
Mindre positivt var att jag inte hade tillräckligt med pengar för att betala räkningen... men de är aldrig omöjliga, utan jag fick alltsammans på faktura och skall försöka trolla fram pengar så snart jag kan. De vet ju att jag inte luras, och dessutom springer jag ju där rätt ofta med mina pälsklingar... i nästa månad är det Immas tur, för då vill jag ta ett nytt njurprov och se om jag har lyckats få ner hennes värden igen.
Vid det här laget hade Rafael piggnat till igen, så tenoren och sopranen var redo för hemfärd. Konstigt nog verkade de inte hitta någon bra repertoar, för det blev inte alls samma spunk i sången som under inresan? Väl hemma klev de hur som helst nöjda ur burarna och siktade omedelbart in sig på torrfoderskålen i köket, varefter de drog sig tillbaka för tvätt. Jag passade på att ta en bild av Rafael så att ni kan se hans nya "frisyr" (eller snarare brist på dylik) - hihi!
Idag på morgonen blev han dock tvungen att komma tillräckligt nära för att ludda ner mig på sitt gamla vanliga sätt *ler stort*. Jag kom nämligen för att stuva in honom i transport-buren och ta honom med mig till veterinären. Han försökte gömma sig i badrummet, där han kröp ihop till en boll, men jag lyfte helt sonika upp honom, pussade honom på huvudet och tråcklade in honom i transportburen, och så bar det av till Mariestad där Margareta Jonsson, ögonspecialisten, väntade.
Hon var idel vänlighet och positiv anda, kan jag berätta. För Sagges öga har läkt! Själva sjukdomen går ju inte att bota, som jag skrivit tidigare, men han är helt symptomfri och behöver inte medicineras förrän nästa skov (vilket förhoppningsvis dröjer länge). Och Sagge var så gosig, kröp upp i min famn och luddade alldeles väldigt... så jag passade på att låna en klotång och klippte hans klor, när han nu var så ämabel.
Ytterligare en trevlig nyhet väntade: Royal Canin höll på med en undersökning om katters matvanor m.m. och alla som fyllde i frågeformuläret fick en påse mat av valfri sort! Så den påse Renal Special (Immas specialfoder) jag hade tänkt köpa för 345 kronor, fick jag nu alldeles gratis... det var en lika oväntad som glad överraskning.
Nu är Sagge hemma hos sig igen, jag har lämnat en noggrann skriftlig redogörelse för ögonundersökningen till husse (som kommer hem i kväll) och det börjar bli dags att planera för morgondagens veterinärbesök för Rafael och Jenny. Den förstnämnde skall rakas, och den sistnämnda testas för diabetes... hon dricker väl mycket och står ofta vid kranen i köket och skriker att man skall sätta på den, så jag vill för säkerhets skull kolla hennes sockervärden. Själv diabetiker vet jag ju hur viktigt det är!
En kort stund senare körde en stoooor röd lastbil eller vad det var upp på garageuppfarten och matte stängde in oss katter i vardagsrummet *misslynt*. Sex stora tvåbeningar med hjälmar på huvudena störtade in och försvann ner i källaren (tur att det är glasdörr till vardagsrummet, och att källardörren är mittemot) med en enorm plåtburk med snabel. Senare fick vi veta att det var en vattendammsugare! *ryser* Om de där karlarna också skulle bada, framgick inte, men när de kom upp igen var "gejsern i källaren" avstängd och vattensnabeldraken ordentligt mätt. Då var flera av hjälmnissarna blöta, de också... men mattarna var glada och tackade så mycket, och så åkte den röda bilen sin väg medan mattarna satte på te.
Idag har jag försökt reda ut begreppen lite mer och fått klart för mig att något som kallas hydroforen fick spader igår kväll och började spruta vatten i hela källaren. Hjälmnissarna kom från brandkåren och de dels tätade läckan, dels stängde av vattnet. Dessutom sög deras snabeldrake upp vattnet på golvet i källaren - över 1 dm var det tydligen! Nu sitter mattarna och väntar på att vår vanliga röris skall komma och laga felet ordentligt, och så skall det komma någon från försäkringsbolaget och kika på vad som har blivit skadat. Matte säger att hon har fått lägga en massa böcker på tork, för det är just böcker som förvaras precis utanför det där rummet där gejsern uppstod igår... jamjam, människor! Har de inte bekymmer så skaffar de sig.
Själva tar vi det lugnt och håller tassarna torra, så oss är det ingen fara med.
Hur som jam, passade jag på att umgås med gästen och kunde konstatera att han är bra på att gosa och har kattvänliga åsikter. Tvåbeningarna diskuterade vårt "luddande" (som matte kallar det) och Sagges husse sa att hans soffa är alldeles nerluddad men att det får den vara, för "det är Sagge och jag som bor där" och "om folk inte gillar kattludd får de väl gå därifrån". Mycket sympatiskt, om ni frågar mig! Ett annat sympatiskt drag är att han brukar fiska... *slickar morrhåren*
Resten av dagen har mattarna ägnat åt att städa, trots att det är så fint väder ute att man skall sitta i ett fönster och gona sig. Men sådant begriper sig sällan tvåbeningar på, har jag märkt. Städa kan man väl göra när det regnar ute?
