Gammelmatte Gitte har ordet!

Tack, tack allihop för alla vänliga, omtänksamma och glada hälsningar. De har värmt så gott! Nu är jag hemma igen och är glad och tacksam över att allt gick bra även denna gång. Ett blodkärl i hjärtat fungerar igen tack vare den här fantastiska operationsformen där man går in via ljumsken och ballongvidgar. Något som helt felaktigt brukar kallas för ballongsprängning. Denna gång var det ganska smärtsamt eftersom kärlet blockerades helt under c:a 10 min. Det blev oerhört svårt att andas och jag fick under dessa tio min. mycket syrgas. Efteråt kändes det ganska skönt när passagen var klar och blodet kunde pulsera igenom som vanligt igen.

Det är ganska underligt att man numera bara behövde ligga stilla 2 timmar. Förra gången fick jag ligga helt stilla, inte lyfta huvud eller armar, från kl. 16 till efter kl. 23 på natten. Det betydde att stackars Kicki den här gången inte behövde sitta bredvid mig hela kvällen utan kunde åka hem tidigare. Nåväl, just nu mår jag i alla fall bra och alla värden är bra. Jag ska ta det lite lugnt, men komma igång med lite träning så att jag återfår konditionen igen.

Imma

Gammelmatte är hemma! Tassar mer i morgon - här skall gosas!

Imma

Idag är det lugnt, väldigt lugnt, här hemma. Sagges rum står tomt med dörren öppen och Philemon är där inne ibland för att nosa runt och konstatera om och om igen att "den där röde skitstöveln" är borta... matte däremot går dit ibland och ser ut att sakna Sagge så mycket att hon blir blank i ögonen. Till mig säger hon att ja, hon saknar honom alldeles gräsansfullt, men att hon är så lycklig över att han äntligen har fått komma hem och att det var en fröjd att se honom i sin egen miljö. Själv är jag tacksam över att matte i princip inte gör någonting annat än ligger i sängen och antingen läser eller vilar. Det är så jag vill ha det!

Gammelmatte ringde för en stund sedan och berättade att hon mår bra och troligen får komma hem om några dagar. Hennes EKG ser utmärkt ut nu efter operationen, hade de sagt på avdelningen. Fast matte krånglade till det genom att berätta att nuklearmedicinen på KSS vill ta prover på henne innan hon åker hem... bli inte oroliga nu, de skall bara kolla hur gammelmattes njurar mår. Det gör de nämligen genom att skicka in en radioaktiv isotop i blodomloppet och sedan kolla hur fort njurarna bryter ner den och skickar ut den ur kroppen, säger matte. Gammelmatte har gjort den undersökningen flera gånger förut, och hon blir inte mer självlysande för det... *fnissar* Annars kunde man ju haft henne som nattlampa, jamar jag, nu när hösten är på väg och det blir mörkt om nätterna!

Vi mår bra, allihopa, och det hoppas vi att ni också gör.

Matte om tisdag 28 augusti 2012

Kära vänner, vi har hunnit passera midnatt - men för mig är det fortfarande tisdagen den 28 augusti och jag har tre goda nyheter att dela med er!

Den första goda nyheten är att gammelmattes operation har gått bra. Den tog längre tid än planerat, men det berodde på att kirurgerna hittade mycket att reparera... så nu har gammelmatte ytterligare minst två stentar och ett helt igenom armerat kranskärl (det hade fallit samman, så de blev tvungna att rensa hela vägen igenom det). Allt kunde genomföras utan sövning, och de använde en kateter som träddes upp genom ljumsken till hjärtat - visst är det fankattiskt vad medicinen förmår?!? Efteråt fick hon ligga platt på rygg i flera timmar och hon är givetvis fortfarande mycket medtagen, men glad och vid gott mod. Framöver skall de skölja ren njurarna från alla rester av kontrastvätska, hon får syrgas och har intensivbevakning av sitt EKG m.m... och hon lär bli kvar på sjukhuset ett tag till, eftersom de vill vara riktigt säkra på att hon är okej innan de släpper hem henne. Nästa steg blir förhoppningsvis att hon får en insulinpump inopererad... de har nämligen kunnat konstatera att alla hennes hjärtskador härrör från diabetesen. Till er som är diabetiker: var rädda om era hjärtan!

Den andra goda nyheten är att Sagge fick flytta hem ikväll. Igår kunde jag tyvärr inte få tag i hans husse, men i eftermiddags talades vi vid i telefon och kom överens om att jag skulle hämta honom utanför bostaden när jag kom från sjukhuset. Tillsammans åkte vi hit, packade bilen med Sagges saker och lockade in Sagge i en transportkorg... och så åkte vi tillbaka till Sagges och husses mysiga lilla lägenhet (tar tre minuter att köra härifrån). Å, ni skulle ha sett Sagge när han klev ur transportkorgen hemma hos sig! En halv minut funderade han... sedan tog han sig en lugn runda runt rummen, innan han vant slog sig ner i soffan och såg ut som om han aldrig varit hemifrån. Både Fredrik och jag var förvånade, för vi hade väntat oss en periods oro innan allt blev som det skulle... men coola Sagge var omedelbart tillfreds med tingens ordning och spred lugn, kurr och gos omkring sig. Gissa om han mår bra nu! Och det gör hans husse också. Jag stannade på en fika, trots en lång dag och ett trött huvud... det var helt enkelt så underbart att se Sagge i sin hemmiljö, och för första gången kunde vi gosa precis hur mycket som helst utan att han ens reflekterade över att bita mig. Fankattiskt! När jag körde hem grät jag, så glad och tacksam kände jag mig...

Den tredje goda nyheten ser nog lite blek ut bredvid dessa två jag nämnt, men för mig är den stor: idag har jag haft en härligt kelen Sixten i knäet medan jag satt och slötittade på TV för en liten stund sedan (behövde rensa huvudet en smula)! Det är första gången han tar steget upp i min famn, och han stannade läääänge... *suckar lyckligt*

Matte

Jag hade tänkt låta Sagge få blogga en sista gång innan han flyttar hem... men tyvärr blir det inte så, för jag är tvungen att försöka ordna så att han kan flytta redan i kväll istället för i morgon eftermiddag som vi tidigare hade bestämt. Gammelmatte skall nämligen bli hjärtopererad i morgon - hon blev sämre under eftermiddagen idag och har nu åter syrgas samt ständig EKG-övervakning. Under kvällen och natten skall de "spola igenom" hennes njurar med dropp m.m. för att de skall orka med morgondagens operation... så jag misstänker att hon inte lär sova så bra i natt, men det får vi ta igen efter operationen. Jag skall givetvis vara med hela tiden och jag tänker inte lämna henne förrän krisen är över, det lovar jag!

Lovar också att berätta hur Sagges hemflytt blev, men det får bli en annan dag. Nu skall jag packa ihop hans saker och vänta på husse Fredrik. Gissa om jag kommer att sakna Sagge! Men jag är ändå lycklig över att han får komma hem, och jag är tacksam att ha fått lära känna honom under detta dryga halvår...

Imma

Oj, nu har jag en intensiv tid framför mig - Sagge flyttar hem på tisdag! Och innan dess skall jag ha sett till att matte packar ner alla hans saker samt sådant som han kan behöva men inte har (än). Sagges husse skall få välja bland sakerna vi har fått och matte säger att hon skickar med det lilla klätterträdet från Sagges rum tills gammelmatte har hunnit bygga det stora åt honom... för det kommer ju att dröja ett tag.

Tänk om man rentav kommer att sakna den lille bitvargen? Det har blivit lite roligt att stå bakom glasdörren till vardagsrummet och titta på honom där han står på andra sidan... *fnissar* Matte säger att det blir tomt här utan "Mästerkatten", även om det förstås blir lite lugnare när vi inte måste stänga dörrar och matte inte behöver ha så dåligt samvete över att hon inte ägnar Sagge tillräckligt mycket tid och omsorg. Hon känner sig nog lite grand schizofren just nu när hon skall räcka till för oss alla åtta och ge varje katt kattsonlig uppmärksamhet...

Hur som jam, så har matte pratat i telefon med gammelmatte nu i kväll, och det går åt rätt håll där borta i det sjuka huset. Gammelmatte behöver inte längre ha syrgas hela tiden, så hon kunde (med hjälp) gå ut till matsalen och äta middag med de piggare patienterna. Däremot vill visst inte hjärtinfarkten ge med sig riktigt - å andra tassen vill inte personalen det heller, och de är nog envisare, tror jag. I morgon skall matte vara hos gammelmatte hela dagen, och sedan får vi nog mer information att jama vidare till er.

Matte

Idag har jag varit hos gammelmatte på sjukhuset hela dagen, och det första som hände när jag kom dit var att hon sträckte fram vänsterarmen och pekade på ett plåster: "Titta! Du måste hälsa till Imma att nu har jag också blivit stucken i tassen precis som hon brukar bli!" Vad hon menade var att det hade tagits ett prov i en åder som går precis på samma ställe på hennes arm, som den åder går på Immas tass som Olle tar njurprovet i. Och nu ståtade hon med ett likadant plåster som Imma brukar få... *skrattar*

Gammelmatte hälsar så innerligt till alla två- och fyrbenta vänner och tackar för att ni engagerar er i hur hon mår. Hon är väldigt trött och hjärtinfarkten har inte givit med sig än, så hon orkar inte gå längre än till salsdörren eller toaletten innan hon säckar ihop. Utanför varje sal sitter en monitor där patienternas EKG syns, och jag kunde konstatera att det räckte med att gammelmatte rörde sig i sängen så blev EKG-kurvan genast alarmerande. Så hon skall nog fortsätta att ta det väldigt, väldigt lugnt ett bra tag till - och hon lär bli kvar på hjärtavdelningen minst en vecka.

Väl hemma igen nu i kväll möttes jag av Imma och Philemon som jamande talade om för mig att klockan var över 20.00 och middagen därmed ordentligt försenad. Så jag fick börja med att ge dem mat, innan jag kunde packa upp mina saker och börja laga mat åt mig själv. Uppifrån övervåningen hördes det tydligt att Sagge hade hört mig komma hem... så nästa uppdrag blev att gå upp till honom. Nu har jag ätit och skall gå över till husisarna... det gör inget om jag blir kvar där rätt sent, eftersom jag skall vara hemma i morgon och kan sova ut.