Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

torsdag 7 april 2011

Conny

Nu ska ja berätta hur'e va när Imma å ja åkade te veten i morse. Ja, för matte kan ju glömma bort viktia detaljer, så ja vågar inte låta henne skriva om de. Men hon fickde ta bilderna i alla fall... å betala, för sånt befattar ja mej inte me!

Vi blidde väckta tidit i morse å stuvades in i våra transportkorgar innan vi visste ordet av... bara de! Å sen bärdes vi ut te bilen å åkade te sta'n där veten har sitt blåa hus. Imma skrikade hela vägen så de slogde lock för örona på mej, å fast ja försökade säja till henne å va lite tystare fortsatte hon å vråla prexis hela vägen *pust*.


Imma gillar inte å åka bil...


Sen va vi då framme å matte bärde in oss i de blåa huse... visste ni förexten att de e galler för fönstrena i de huse, så att varken djur eller mattar eller hussar kan rymma när'e kommit in?!?


Nu e're kört!


Matte var väldans nervös så hon hade förståss åkit alldles för tidit å därför fickde vi vänta jättejättelänge... minst en kattiljon timmar vänta vi i våra burar. Å inte fickde man sträcka på benen heller, för de va annra katter å skällisar där - två av skällisarna va jättestora! Men så komde de en annan rex oxå, en riktit söt tjej som ja titta lite extra på. Titta får man välan göra, fast man e kattererad? Å de fanns ju inte prexis så mycke annat å sysselsätta sej me i väntrumme *suckar*.


Gammelmatte låssades va cool å läsade i en kattbok, medan matte vandra som en osali ande å va jättenervös


Så blidde de Immas tur. Ja fickde inte följa me in å inte gammelmatte heller, för de fanns en risk att vi skulle in te den annra veten samtidigt, sa matte. Men ja hörde minsann hur Imma skrikade på hjälp därinnifrån! *ryser* Å sen komde hon ut å hade blivi stucken TRE GÅNGER! Jo minsann, de e alldles sant - veten försökade två gånger i hennes högertass men fickde inte ut någe blod så då stickade han henne i vänstertassen å sög ur henne massvis me blod, jama hon när hon lugnat ner sej lite. Rena miss-handeln! Å dessutom hade en tant som va sköterska fått komma in å hålla i stackars Imma, för matte klara inte av de... de tyckte ja va stilit av våran abbemissa, att hon slogdes för sitt liv å inte gav upp förrens TRE tvåbeningar höll fast henne *stolt*.

Sen var'e äntlien min tur, å då fickde alla komma me in - matte å gammelmatte å Imma. Ja kände genast ijen veten, för de var Lennart som ja träffa i höstas å som sa att ja hade ett stort hjärta... han e en snällis som inte sticks eller håller fast en, utan allt han gör e å raka en lite unner ena armen å sen tittar han inuti en me en maschin som inte gör de minstaste lilla ont: ultraljud heter den, säjer matte. Ja lågde på sidan å titta på schärmen å sågde mitt hjärta, de va lite suddit men stort å fint å Lennart sa att de arbeta så fint å lugnt. "Inget har förändrats sen förra gången" sa han sen till matte, å då börja matte gråta å välsigna honom å gammelmatte blidde oxå våt i ögona å såg så gla ut! Ja förstog inte riktit va han mena, för inte skulle välan mitt hjärta förändras? Men Lennart förklara för mej att va han mena va att mina medusiner fungerar bra å att ja inte har blitt schukare sen vi träffades förra gången. De va därför matte va så gla så hon gråtade, å nu begripade ja bättre varför hon hade vari så konsti innan - hon hade vari rädd att Lennart skulle säja att mitt hjärta blivi schukare sen sist.

Prexis efter de där komde vår vanlia vet, Olle (som va den som stickte Imma i tassarna), å berätta att Immas njurvärden va helt normala. Då gråtade matte ännu mer å krama om gammelmatte å sa te alla att hon va jättelyckli för att Imma å ja mådde bra. De blidde lite rörit där ett tag, för alla va så glada å prata om medusiner å spexialfoder å schukdomar... så de togde ett tag innan matte betala å bar ut oss te bilen igen. Puh! Å då kände ja att ja nog oxå hade vari nervös... för när gammelmatte satte sej i bilen å drickade kaffe för å lugna ner sej, passa matte på å gosa me fem små skällisvalpar! De komde faktist som en chåkk att matte till å me hade en av de dära skällisvalparna i famnen. Mitt framför nosarna på Imma å mej!



Ja, ja tänker inte ljuga om de - ja blidde CHÅKKAD! Se bara! Får verklien ens matte jöra prexis va som helst, å mitt framför nosen på sin pälskade katt, dessutom?!?

13 kommentarer:

  1. Oj vilken dag ni har haft. Det är nog tur att du berättar själv vad som har hänt, för annars hade vi säkert missat flera detaljer. Förstår att ni måste vara helt utmattade efter denna händelse.

    Måste säga att jag är jätteimponerad av Imma som inte gav upp i första eller andra taget. Det är en riktig dam det där. Hoppas bara inte du blev hörselskadad av hennes vrålande på väg till vettisen. *blink*

    SvaraRadera
  2. Inget kul att åka brummis :( Vi skriker också då. Skönt att höra att ni mår bra!

    Imponerande dam, er Imma! Tänk att det behövdes tre 2-benta mot lilla henne för att ta blodprov *fniss*

    Ha en trevlig och lugn onsdag, vi håller oss inne för det blåser som 17 ute.

    =^.^=

    Nosbuffar

    SvaraRadera
  3. Conny, då kan du och jag/Tarzan, ta varandra i tass, för jag gillar inte heller att åka ngn brummis.
    Jag försöker skrika det värsta jag kan, för att göra matte uppmärksam på att jag inte gillar brummismullret, MEN tror du att hopn bryr sig?
    Mjausan hon gör, NÄ det är bara för oss katter att *hänga med* till den däringa *stickisen* Mutter.
    Nu är vi alla vaccinerade f ör denna gång. SKÖNT!
    Så bra att du hade Imma med dig iaf som stöd.
    Mjausan jaha det var tre st tvåbeningar för att ta blodprov på Imma, undrar hur många tvåbeningar som är med när tvåbeningar är till den däringa stickisen??

    Ha en fortsatt bra vecka, alla
    här blåser det oxå som 17

    /
    Mimmi, Chicko, Tarzan, Sessan

    SvaraRadera
  4. Vad ni var modiga hos vettisen. Skönt att det var så bra som det kan vara, förstår att mattarna har varit oroliga. Måste jama att du ser helchockad ut. Nosbuff

    SvaraRadera
  5. PUH så skönt att allt blev bra till slut! Ett stort hjärta är väl bra - men det finns ju gränser!! Tycker att ni varit riktigt modiga idag, men prata med Matte om att krama Skällisar på det där viset när det är NI som haft en eländes-dag och förtjänar ALLA kramarna!?! Nosbuffar från Sambo och Roxy

    SvaraRadera
  6. Skönt att höra så positiva resultat! Andas ut nu! TassKram Wikki

    SvaraRadera
  7. Bra att resultaten var positiva.
    Men vi heller rättare sagt JAG (Max) håller med.
    Åka brummis för att hamna hos stickisen är inget roligt alls. Jag jamar så husse nästan gråter, för han tycker så synd om mig.
    Måns den lyckosten har aldrig provat.

    SvaraRadera
  8. Vilka fina besked ni fick hos vettisen. Förstår att matte blev glad. Men att gosa med skällisarna mitt framför ögonen på er? Alltså, inte undra på att du ser lite chockad ut på bilden. Kurr och burr.

    SvaraRadera
  9. Härligt att proverna var bra
    Tasskram
    M

    SvaraRadera
  10. Få inte panik! Wikki försvinner inte! Min blogg kommer bara att vara lite glapp ett tag p g a att Metro flyttar den till Wordpress. Jag vet inte när den kan börja bete sig normalt igen! Håll ut! Jag försvinner inte!
    Men innan jag kan få allt att fungera igen kan jag inte blogga. Är du snäll och hjälper mig att meddela detta till våra bloggvänner, så de inte tror att nåt annat KATTastrofalt hänt!
    NosPuss Wikki

    SvaraRadera
  11. Vi katter på SÖdertälje Katthem kommer att ha en fest ikväll för att fira att Immas och Connys värden var bra. Både Majsan och Jenny har rapporterat att de och de andra Klosterkatterna har suttit hemma och hållit tassarna ända tills Conny och Imma kom tillbaka och berättade. Då blev de jätteglada.

    SvaraRadera
  12. Tack alla ni som håller tassarna för Imma och Conny. Imma är ju förklarad för helt frisk nu och Conny - ja, frisk verkar han ju vara, men hjärtfelet finns ju kvar - men medicinerna hjälper och fördröjer förloppet. Veten sa att han har i alla fall en god chans att leva många, många år till! Ni kan gissa att vi firar här i Otterbäcken idag. Eftersom matte skulle till sin Vet., så kunde vi inte fira direkt utan utsåg lördagen till festdag. Vad säger ni om kalkon-middag! - grädde finns det också. Räkor gillar inte vi husisar, men vi har fått annat godis och mycket kel idag.

    Tass från Majsan och Jenny, klosterpostulanter

    SvaraRadera
  13. så härlig läsning, ja, Immas fästman, den kära kattängeln Lucas, hade också problem med veterinärer, eller som han skulle sagt, DOM hade problem med honom, och att Conny kan leva länge med HCM, vet jag, då min perser Beata som är urgammal, fast ingen uppgift på ålder, lever bra med sin HCM, trots att hon dessutom är blind och njursjuk, försiktiga nospussar till er från oss i Väsby

    SvaraRadera