Imma

Olika kattsonligheter kräver olika mattsonligheter, om ni förstår hur jag jamar. Själv är jag mycket nöjd med en matte som ofta ligger eller sitter still, eftersom jag är en katt som gillar att vara tätt intill, och det vet jag att Jenny, Majsan och Rafael också gör. Sixten, Assar och Philemon vill däremot ha en matte med mycket "röj" i, och det får de sällan... våra mattar är ju av den sjukliga sorten, som ni vet.

Vilken sorts matte (eller husse) föredrar ni?

Hursomjam... Igår låg matte i migrän hela dagen; idag är hon uppe, men känner sig "avslagen" säger hon? Och gammelmatte har gått och lagt sig, för hon mår inte så bra. Alltså far Philemon värre än någonsin genom rummen och jamar uppfordrande att han vill leka, medan jag sitter tätt tryckt intill matte här vid datorn och myser. Fast jag tror att lill-killen lugnar ner sig snart, när han märker att matte eldar och att elementen blivit varma... då brukar han rulla ihop sig i elementsängen på samma sätt som Conny alltid gjorde.

Och så har vi en fråga till expertisen: Sigge, vad är det här för svampsorter?!? Matte fann dem i trädgården intill och på ett före detta äppleträd...

Ursäkta att bild nr. 2 är lite suddig...

Sixten

Matte e schuk ida å de e jamartrist sejer både vi å gammelmatte. Hon har migrään, sejer gammelmatte å då e man riktit schuk å har ont i huvet. Därför måste vi va lite tysta ida för att hon ska få såva. Hon har tatt piller å såver nu. Gammelmatte tror nog att hon ska bli bra te i mårron, men man vet aldri sejer hon för iblann måste matte ligga i flera dar innan de onda går bort. Vi sitter å tittar på TV i gammelmattes stora rum där klätterträdet står å vi har inge jud på för de e bilderna vi jillar. Gammelmatte kokar morötter å de luktar jamargott.

Imma

Matte är så engagerad i vår blogg att hon glömmer bort sin egen *fniss*... men idag satte hon sig faktiskt ner och skrev ihop en berättelse om hur hennes och gammelmattes resa till Skåne i början september hade varit, samt la in rätt mycket bilder. Tvåbeningen som de bodde hos under resan hade nämligen tröttnat på att vänta och börjat skriva små "diskreta" förfrågningar i mattes gästbok... gissa om det fick fart på matte! Och resultatet hittar ni HÄR, om ni är intresserade. Fast de bästa bilderna har ju vi redan för länge sedan visat här i vår blogg!

Vi har faktiskt haft solsken idag, så Philemon har varit ute i kattgården och jag har suttit och solat mig i fönstret. Förhoppningsvis har noviserna gjort detsamma i sina fönster... sol behöver vi alla, så det gäller att passa på när den dyker upp.

Hinner tyvärr inte skriva mer nu, för det är hög tid att vi ger oss iväg till Kjelle Bus som har fest ikväll för att fira att han har stått ut med sin husse och matte i två långa år - ja, det är sannerligen värt att fira! Ses där!

Philemon

Haur jau jamat förr att matte är antingen auv eller på? De finns liksom inget mellanläge pau hinne... antingen ligger hon stilla och läser, eller så faur hon omkring som ena storm här himma. Jau jamar, de är ju jau som skau vau mest i farten - ente hon!

Idau haur hon städat i de dära rummet ovanpau där Sagge vau när han bodde hos oss. Jau låg där och solade i lugn och ro, men tror nån att hon brydde saj ett endaste dugg om de? Naj då, hon skurade och städade och hade saj som om ente en katt vau i närheten. Då tassade jau ner te köket för att sola i fönstret istället... vaurpau hon kom ner och började diska och städa ur mikron och stöka där! Man får ente vau ifred nånstans i dette huset... *suckar*

Fast det värstaste vau noug den idé hon kom me alldeles nyssens. Ni kanske känner te att kattaklubben i Örebro ska ha Stora Kattdagen den 20 oktober? Nu haur matte läst saj te att vanligt folk kan ta me saj sina katter och få dem bedömda av riktiga domare alldeles gratis - de enda man behöver ha me saj är ett vaccinationsintyg. Så matte frågade maj om jau vill bli utställd! *stora ögon* Jau?!? Skulle jau riskera att nån dum tvaubening sa att jau ente e perfekt?!? Hon lockar i och för saj me att stället kommer att vau packat me snygga tjejer... hm, de hära måste jau nog fundera mycke på, tror jau.




Matte tillägger senare: Tyvärr har det visat sig att jag inte kan ställa ut Philemon - bara katter som inte tidigare varit utställda får komma, och Philemon hade ju faktiskt ett Ex1 med sig i bagaget när han flyttade hit...!

Imma

Idag är det äntligen min tur att jama om bilderna i kameran... matte och jag har väl inte alltid samma åsikt om vad som är intressant att titta på, jamar jag, så nu har jag tvingat till mig att få visa er detta.

Titta på bilden - det är SÅ HÄR, och inte på något annat sätt, man skall använda de där eländiga plasttrattarna!

Jam tror inte att träd lider tillnärmelsevis lika mycket av att ha en tratt om halsen som vi katter gör, och inte blir de hindrade att äta och dricka av tratten heller... så se till att era hussar och mattar gör så här i fortsättningen, om de nödvändigtvis måste sätta tratt på någon!

Och varför har trädet tratt, då? Jo, det kan man tydligt se på nästa bild, som matte tog en stund senare:

Fräsen tycker tydligen väldigt mycket om att klättra i det här trädet (som av någon outgrundlig anledning bor inomhus i en stor kruka istället för utomhus där träd borde hålla till, tycker jam) så hans matte har satt dit trattarna för att hindra honom från att välta omkull alltsammans *fnissar*.

Och med det är åtminstone jam klar med helgens bilder - få se om matte kommer på något mer att skriva om, men i så fall får hon allt be vackert att få låna bloggen igen. För det är ju faktiskt klosterKATTERNAS blogg, inte klosterMATTARNAS!

Idag är hon dock för nipprig för att skriva något vettigt, så jag behöver inte oroa mig. Jag vet inte om jag har jamat om det förut, men det är något TV-bolag som kanske skall komma hit och filma oss, eftersom de håller på att göra en TV-serie om tvåbeningar som valt att leva med många djur... och idag ringde de från det där bolaget och intervjuade matte, berättade mer om programmet och sa att det dröjer ett tag innan det kommer så långt som till inspelning. Det sistnämnda gjorde matte en smula lugnare... för här ser ut som om vi bor i ett förråd just nu, eftersom mattarna håller på att renovera två av rummen här hos mig och två rum i källaren. Och eftersom de är alldeles ensamma om allt jobbet, blir det inte mycket gjort, om ni förstår hur jag jamar... de skulle behöva ha massor av folk som kom hit och hjälpte till med att bära saker, montera bokhyllor, spackla och måla väggar m.m... men när man bor på landet har alla vänner så långt till en, så det är inte så lätt att få den hjälpen. Nu har matte lite mer tid på sig att få allting i ordning... jag tror att det fick henne att må lite bättre, för hon har varit väldigt stressad över det där med filminspelningen. Tänk om tvåbeningar inte samlade på sig så mycket skräp ändå! Vi katter nöjer oss med mat- och vattenskål, sandlåda och några sköna liggplatser... men människor behöver ha allt möjligt omkring sig, verkar det som. Titta bara på hur Max och Måns har det just nu när deras husse packar kattonger och kör fram och tillbaka mellan deras nuvarande Paradis och det nya Paradiset de skall flytta till! Stackars killar, det måste vara jamarjobbigt att försöka leva kattligt i den röran...

Matte

Igår berättade jag om de fina katterna som jag i lördags jag träffade hemma hos min bror med familj. Och idag är det dags att visa er några av de lika fina katter som gammelmatte och jag hälsade på hos Södertälje katthem dagen efter, d.v.s. i söndags.

Rara blogghjälpen mötte upp redan i dörren med kramar, hjälpte oss att göra oss hemmastadda och visade vägen till den katt vi ville träffa först av alla: bloggkatten Bertil!

Visst är han en snygging?!? Och en god värd, visade det sig - han hoppade genast ner från klätterställningen för att hälsa oss välkomna, gosade med oss och tog så fint emot godiset som blogghjälpen gav honom (ett sticks, som hon bröt i bitar). Att han fortfarande är känslig i höftpartiet syns dock... han föredrog mestadels att ligga ner, gärna nära intill en så att man kom åt att gosa med honom.

Det känns bra att veta att Bertil har ett hem och en matte som väntar på honom, för han är verkligen en katt som tycker om sällskap! Och vad jag förstår, kommer han att leva tillsammans med en matte som förstår sig på katter och deras behov, vilket också känns mycket bra att veta.

Men katthemmet hyser förstås fler katter - i samma rum, men en annan bur, fanns t.ex. den här underbare killen som jamade högljutt efter oss och tydligt visade att han ville mer än han riktigt vågade...

Han fick mitt hjärta att smälta som smör i solsken med sina vackra ögon och sin oemotståndliga blyghet...

Om jag bara hade kunnat... lille vackerungen, om jag bara hade kunnat... *suckar djupt*

Och så fanns de där katterna som människor inte verkar se, bara för att de råkar vara svarta - för inte kan det väl vara vidskepelse som ligger bakom att svarta katter tycks ha svårare att hitta en ny matte/husse att älska?!? Jag hörde en gång en uppfödare säga att det var jättesvårt att placera en svart katt "för folk tycker att svarta katter är tråkiga". Vadå tråkiga?!? Svarta katter är ljuvliga varelser! Titta bara på vackra Fortuna...

Sist, men absolut inte minst, lovade jag blogghjälpen att göra lite extra reklam för en kattunge som "blivit över" - sötnosen Barbara. Hennes syskon har flyttat och mamma är också tingad, om jag minns rätt... men lilla Barbara är kvar och jamar keligt efter någon att leka, gosa och leva tillsammans med.

Hon mötte upp vid burdörren, kurrade välkomnande redan innan man petat på henne och visade på alla sätt att hon ville vara nära en... och jag kan inte förstå att ingen redan fallit pladask för en sådan skönhet, som dessutom är så glad och lekfull!

Titta bara vilken fin burklättrare hon är! Det var i och för sig blogghjälpen som lockade med godis, men i alla fall... *ler stort* Barbara kommer att lysa upp tillvaron totalt för den som ger henne en chans, den saken är säker.

Innan vi gick vidare för att kika på resten av katterna, bjöd blogghjälpen på kaffe och tårtbit - mmm! Fast tårtan köpte vi ju egentligen till personalen, som lite guldkant på tillvaron (katterna fick sticks och Temptations med fisksmak). Nå, förhoppningsvis räckte tårtan ändå - annars fick de köpa en till av pengarna vi la på vykort, hittekattsband och loppis-prylar. En väninna hade sålt en sak åt oss, som givit flera hundra kronor i intäkt, och redan innan vi kom till katthemmet hade gammelmatte och jag kommit överens om att "bränna" slantarna där. Det blev fina julklappar (så jag tänker inte tala om vad vi fyndade)!

Det var svårt att slita sig från katthemmet... vi hade kunnat stanna ännu längre och gärna kavlat upp ärmarna för att hjälpa till med arbetet, men tyvärr var vi tvungna att tänka på hemresan och våra egna katter som ju också behövde oss. Vi kommer dock tillbaka, var så säkra! Och då har missarna flyttat in i det nya fina katthemmet - de som inte haft turen att flytta till egna revir, förstås.

Matte

Imma och jag har gått igenom alla bilderna från kameran nu efter helgen i Stockholm, och vi har tillsammans kommit fram till att vi måste dela upp berättandet i flera avsnitt... det finns så mycket att visa och jama... eh, prata om!

Konstigt nog finns det inte en enda bild från gammelmattes och mitt besök i kyrkan...? *skrattar* Ändå tillbringade vi en stor del av lördagen där, då vårt samfund höll årsmöte och dessutom skulle anta nya stadgar - något som alltid ger långa och intressanta diskussioner. En delorsak var nog att jag satt som sekreterare och gammelmatte inte hade kameran hos sig, men mest handlade det nog om att scenen är sig lik år från år... samma folk kommer, samma människor väljs... ja, ni vet säkert hur det är - hihi!

När vi efter att ha besökt gammelhusses och katternas (Aragorn, Rufus och Conny) respektive gravar åkte hem till mitt kullsyskon Bobo med familj, där vi skulle sova över, kom dock kameran till god användning. För där fanns ju Blixten och Fräsen!

Blixten är fascinerande lik Wikki, även om det i hans gener mest simmar skogis, medan Wikki ju som bekant är hälften perser. Titta bara!

Fräsen är bara ett halvår gammal och mycket mindre än Blixten (än så länge), men har lika mycket päls... själv tycker jag att han ser ut som en gråekorre!

De verkar trivas bra tillsammans, även om Bobo säger att Blixten "vuxit upp" lite för fort sedan Fräsen kommit in i reviret. Jag såg dock ingen osämja mellan dem - tvärtom - så det är en mycket harmonisk familj.

Visst är de lite lika varandra? Tvåbeningen i bakgrunden är förresten matte Kattis, som alltid varit en stor kattvän och som lyser av glädje över att ha två missar i huset.

Lika varandra är förresten också pappa Bobo och sonen Hampus... hihi!

För mig personligen var det en fantastisk känsla av lycka att upptäcka att jag inte blev allergisk mot dessa nya pälsbollar i familjekretsen! Det hade oroat mig, eftersom jag fått veta att de var långhåriga... men allt gick över förväntan bra, och vi hade en underbart avkopplad och mysig helg hos den här familjen. Gissa om jag älskar min familj! Både två- och fyrbenta.

Undrar hur länge det dröjer innan nästa katt - som då förstås måste heta Dundret - kommer?

Fortsättning följer...