Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

tisdag 2 oktober 2012

Matte

Imma och jag har gått igenom alla bilderna från kameran nu efter helgen i Stockholm, och vi har tillsammans kommit fram till att vi måste dela upp berättandet i flera avsnitt... det finns så mycket att visa och jama... eh, prata om!

Konstigt nog finns det inte en enda bild från gammelmattes och mitt besök i kyrkan...? *skrattar* Ändå tillbringade vi en stor del av lördagen där, då vårt samfund höll årsmöte och dessutom skulle anta nya stadgar - något som alltid ger långa och intressanta diskussioner. En delorsak var nog att jag satt som sekreterare och gammelmatte inte hade kameran hos sig, men mest handlade det nog om att scenen är sig lik år från år... samma folk kommer, samma människor väljs... ja, ni vet säkert hur det är - hihi!

När vi efter att ha besökt gammelhusses och katternas (Aragorn, Rufus och Conny) respektive gravar åkte hem till mitt kullsyskon Bobo med familj, där vi skulle sova över, kom dock kameran till god användning. För där fanns ju Blixten och Fräsen!

Blixten är fascinerande lik Wikki, även om det i hans gener mest simmar skogis, medan Wikki ju som bekant är hälften perser. Titta bara!

Fräsen är bara ett halvår gammal och mycket mindre än Blixten (än så länge), men har lika mycket päls... själv tycker jag att han ser ut som en gråekorre!

De verkar trivas bra tillsammans, även om Bobo säger att Blixten "vuxit upp" lite för fort sedan Fräsen kommit in i reviret. Jag såg dock ingen osämja mellan dem - tvärtom - så det är en mycket harmonisk familj.

Visst är de lite lika varandra? Tvåbeningen i bakgrunden är förresten matte Kattis, som alltid varit en stor kattvän och som lyser av glädje över att ha två missar i huset.

Lika varandra är förresten också pappa Bobo och sonen Hampus... hihi!

För mig personligen var det en fantastisk känsla av lycka att upptäcka att jag inte blev allergisk mot dessa nya pälsbollar i familjekretsen! Det hade oroat mig, eftersom jag fått veta att de var långhåriga... men allt gick över förväntan bra, och vi hade en underbart avkopplad och mysig helg hos den här familjen. Gissa om jag älskar min familj! Både två- och fyrbenta.

Undrar hur länge det dröjer innan nästa katt - som då förstås måste heta Dundret - kommer?

Fortsättning följer...


2 kommentarer:

  1. Jättefina bilder.
    Ser fram mot fortsättningen.
    SvansKram

    SvaraRadera
  2. Oj så många fina katter - och människor. Håll noga koll på när Dundret anländer och rapportera!

    SvaraRadera