Imma

Idag har mattarna haft så mycket för sig att jag inte orkar engagera mig i allt... redan i morse stack de iväg till sjukhuset för att träffa en sjuk gymnast eller vad det var, och när de kom hem ringde de efter folk som bar in veden vi fick hem igår, gammelmatte började baka och matte ringde en massa telefonsamtal. Philemon blev alldeles nojig och passade t.o.m. på att rymma via verandan ner på gården i röran - *fniss* det fick matte att vakna upp och fara iväg ut för att hämta in honom, kan ni tro! Sedan pratade hon om kalla, våta tassar och ruggigt väder för katter att vara ute i... själv låg jag varmt och gott och bara iakttog det hela. Det tycker jag att man har rätt att unna sig när man kommit upp i min ålder och är abbemissa och allt!

Nej, det här är ingen kattlig dag, den saken är jamarsäker. Så istället skall jag visa er lite nytagna fotografier av noviserna som matte ordnat till mig. Jag tänkte att ni kanske var nyfikna på hur de har det?

Matte säger att Jenny är tidernas största gostroll och att hon blir slapp som en trasdocka i famnen och bara spinner om man gosar med henne. Fast hon är ett busfrö också, som kan fara omkring lika bra som Philemon när hon är på humör! Jenny är också den mest pratsamma i familjen (näst Philemon, förstås) och det bästa hon vet är att leka med vattnet ur kranen i köket... då gör det ingenting om hon blir blöt om tassarna eller i pälsen, fast hon annars avskyr bad lika mycket som jag gör *ryser*.

Majsan är som en mamma för hela gänget - och det behövs nog, så busiga som de är! Och alla killarna älskar henne, så ibland blir det gruff mellan dem om vem som skall få ligga bredvid henne ovanpå TV:n... oftast vinner Assar den kampen, men Rafael har börjat visa framtassarna, så vem vet vad som händer framöver? Gammelmatte kallar Majsan "matrona" och säger att det ser ut som om hon står med tassarna i sidorna och grymtar när de andra blir för busiga... "lite som min farmor kunde göra" skrattar matte.

Assar är gruppens absolut mest lekfulle medlem - han gör nästan inget annat än leker, och försöker locka med sig brorsan Sixten och de andra i raset. Vill ingen vara med, leker han för sig själv och verkar ha lika roligt ändå! Mot människor är han mycket blyg, men gammelmatte och matte får klappa honom vid vissa utvalda tillfällen (i samband med middagsutdelningen och i badrummet) och då spinner han. Kommer det främlingar, är han osynlig.

Sixten är en gentlekatt, värdig ut i klospetsarna - utom när lekfullheten tar över, vilket händer då och då. Annars föredrar han att sitta någonstans och hålla lite koll på brorsans framfart... och när matte kommer, vill han gärna gosa (även om det skall ske på hans villkor och med reträttvägen öppen för säkerhets skull). Faktum är att han hellre gosar än äter när middagen serveras! Mat kan man ägna sig åt när som helst, verkar han tycka... men är någon av mattarna i närheten, passar man på att bli kliad på huvudet, hakan och kinderna *kurr*.

Rafaels päls börjar så smått växa ut igen, så han är silkeslen och jättevacker! Mönstret syns tydligt, så det sitter uppenbarligen i våra skinn... hihi, tänk, det betyder att jag är blåsköldpaddad ända inpå skinnet! Och även om gammelmatte förblir hans stora kärlek, har han börjat komma till matte också för att bli gosad med - och så flirtar han med Majsan, till Assars stora förtrytelse. Annars är Rafaels stora intresse att iaktta de andra, äta och - som sagt - gosa med gammelmatte... och då spinner han så det hörs över hela rummet, säger matte.

Matte om bloggträff i Örebro nu på lördag

Oki, då har jag fått klarsignal att ta upp detta med er andra...

Lördagen den 20 oktober, d.v.s. nu på lördag, är det stoooort kattevenemang i Örebro. NERK anordnar då STORA KATTDAGEN i Globen, Brunnsparken, kl. 10-17, och det kommer att vara en massa skoj där för både katter och mattar/hussar: bl.a. agility-tävling för katter, bedömning av internationella domare av din egen katt (enda krav är att katten inte varit utställd tidigare och att den har vaccinationsintyg med sig), föreläsningar m.m. Allting är gratis, förresten.

Och nu kommer bomben: Kjelle Bus' matte kommer hela den långa vägen från södern för att hälsa på och träffa kattvänner! Så alla ni som befinner er i närheten av Örebro, se till att pallra er till Brunnsparken nu på lördag och stråla samman med oss! Det vore väl härligt om så många som möjligt ville dyka upp, så att vi fick till en så där glad och mysig bloggträff som vi brukar ha när vi möts i olika kattsammanhang?!?

Majsan

Jaha jam, idag ligger matte i migrän igen! Det har varit väldigt ofta den sista tiden och det tror jag att det beror på att hon är orolig för gammelmatte. Det är så att gammelmatte har svårt för att göra något om inte matte är med. Matte har förklarat för oss att gammelmatte inte kan rå för det. Det är något som är så vanligt efter en hjärtinfarkt - och gammelmatte har ju haft två!!! Kroppsligen läks man bra efter kärlvidgningen, men när kroppen sedan är läkt så kommer den här oron och rädslan. Man liksom orkar ingenting själv. Man blir nästan som apatisk och måste jobbas igång. Nu när matte ligger så sitter gammelmatte bara vid datorn eller också ligger hon också. Det är inte alls bra för gammelmatte borde gå ut och gå för hon behöver motion för att få ner sitt socker. Nu hoppas vi bara att hon i alla fall går ner i källaren och eldar för annars blir det kallt till natten. Vi försöker ju hålla henne igång så mycket som vi kan, men Rafael lägger sig tätt intill gammelmatte i soffan och så blir de sittande. Det hjälper inte att Jenny ropar ut gammelmatte i köket eller att jag försöker mota bort Rafael. Så länge han ligger där, tätt tätt tryckt intill gammelmatte så sitter hon där och tittar på TV och kliar mage. Phu, det är inte lätt att vara katt och inte kunna ryta åt gammelmatte att resa på sig och gå ut!

Matte

Idag har jag en samvetsfråga att dela med er. Det är så att jag av en väninna har fått flera fina kattbäddar av olika modeller, och när jag försiktigt nämnde att jag inte behöver sådana eftersom våra katter väljer helt andra sovplatser och frågade om jag fick skänka dem vidare någonstans, svarade hon att hon tyckte att jag skulle sälja dem för att ha en liten buffert för mina katter. Det kändes konstigt, för jag gillar inte att sälja saker utan föredrar att skänka bort det jag inte behöver... världen är full av människor som är minst lika fattiga som jag. Samtidigt vet jag ju med mig att vi då och då verkligen behöver en extra slant för något "kattärende"... våra marginaler är inte stora.

Så nu vill jag ha HELT ÄRLIGA OCH UPPRIKTIGA SVAR av er andra: skulle det vara egoistiskt av mig att t.ex. hålla auktion på de här bäddarna (lite som tasserierna) för våra katters skull? De är fem stycken - en hård med mjuk dyna i, två vanliga bäddar och två sovpåsar. Jag har tvättat dem ordentligt och de är hela och snygga.

Så många katter och katthem i vårt land behöver pengar, och det känns absolut inte bra att tigga pengar för egen del... samtidigt inser jag ju att det ligger något i vad min väninna säger, och det är från henne jag har fått bäddarna så jag tycker att det är rimligt att åtminstone lyssna på henne.

Ja, vad tycker ni?

Imma

Då och då får matte nödrop från biskopen om att han behöver material till kyrkans tidning, och då sätter sig matte vid datorn och skriver och skriver och skriver... och den här gången tittar hon emellanåt på oss, så jag undrar om det inte kommer att handla om katter? Matte säger nämligen att vi katter är den bästa skolan i kristna ideal som existerar och att hon tror att det är därför som Skaparkatten har fyllt hennes liv med katter... vi lär henne saker som villkorslös kärlek, att ta ansvar för de små och svaga, att älska den som inte världen älskar och se förbi det yttre för att lära känna det inre i alla levande varelser. Vi lär henne också den gigantiska värdeskillnaden mellan det levande och det döda - jag har t.ex. råkat kissa ner och förstöra fem soffor för henne under våra 14 år tillsammans, och ändå älskar hon mig lika mycket! Den här nyaste, som är i skinn, har jag faktiskt inte kissat i en enda gång... den klöser jag sönder istället, men matte säger inte ett enda ont ord utan konstaterar bara att "soffor går att köpa nya, men någon ny Imma finner jag aldrig mer!" *kurrar*

Och det här är någonting som jag läser om i andra kattbloggar också - om tvåbeningar som inte blir arga, fastän deras katter klöser sönder eller slår i kras eller kissar på deras saker. De älskar sina katter mycket mer än sina döda ting, och det värmer ett katthjärta, kan ni tro! Och tänk, så mycket besvär många tvåbeningar gör sig för att hjälpa katter de inte ens känner... sitter ute i kylan och huttrar i väntan på att en fälla skall slå igen, vänder ut och in på sina plånböcker för att samla pengar till vård, avstår mängder av sin tid, sin ekonomi och sin bekvämlighet för oss små djur, som inte kan hjälpa oss själva... det är värt både Nobelpris och hederssvans många gånger om, tycker jag!

Imma

Idag känns det som om vi har haft två dagar samtidigt, eller hur jag skall jama. Eller tre, rentav! För mitt i natten fick gammelmatte en så gräsansfull kramp i fötterna och benen att hon vaknade skrikande och matte fick jobba ganska länge med att hjälpa henne... så vi kom inte i säng förrän halv fem i morse, när det äntligen hade lugnat ner sig. Fast särskilt länge fick vi inte sova, för halv nio knackade det på verandadörren och utanför stod fyra glada tvåbeningar och meddelade att de hade kommit för att klippa gräset! Så matte fick gå med dem ut till trädgårdsskjulet och ta fram gräsklipparna, trimmern m.m. och dunken med bensin... som var tom... så hon fick köra bort till Gullspång och fylla dunken. Efter det satt hon vid datorn, drack te och försökte på alla sätt hålla sig vaken de två timmar klippningen tog... självklart var jag tvungen att hålla henne sällskap, medan Philemon låg hos gammelmatte och värmde hennes ben. Strax före tolv kom vi i säng igen och sedan sov matte i fyra timmar innan hon vaknade och steg upp. Då hade gammelmatte varit igång länge och fixat så att vi får mer ved, och gjort en ljuvligt doftande gryta *suckar lyckligt*, och donat med allt möjligt annat.

Nu väntar vi med stigande spinning på det första blogginlägget från Max och Måns i nya reviret...

Imma

Tack ännu en gång, Sigge för att du hjälpte oss med de knepiga svamparna vi hittade i reviret igår! Det är skönt att veta att man har tassperter att vända sig till...

Idag har matte och gammelmatte sett Regnbågsbron! Det händer inte ofta, för den är nästan alltid bara synlig för den som precis skall gå över den... men idag var den synlig, berättade mattarna när de kom hem från Gullspång där de hade uträttat ärenden. Kanske var det någon fyrbent okänd vän som tassade över just då?

Mattarna fortsätter annars att vara rätt "avslagna" som matte kallar det. Matte satt uppe halva natten och väntade på besked om hon skulle kasta sig i bilen och åka land och rike runt med ett gäng katter som behövde transport från Skåne till olika platser utspridda över halva Sverige... men i slutänden löste det sig tydligen ändå, för så småningom kom hon och la sig i sängen. Matte säger att hon gärna kör bil hur mycket som helst, om bara någon betalar bensinen, för hon älskar att köra... hm, ja, det är ju bara ett av alla bevisen på att hon är knepig, för vem vid sina sinnens fulla bruk åker brummis frivilligt?!?

Två som har åkt bil idag, och dessutom långt, är Max och Måns som flyttade från sitt Paradis i Östergötland till sitt nya Paradis i Närke. Det är förstås en bit, särskilt om man inte är van vid brummisar, men jag tror att Max och Måns kommer att trivas bra i nya reviret när de har fått möjlighet att undersöka det nosologiskt och markera in det som sitt. Och en sak till: deras nya Område ligger inte alls långt härifrån! Matte är ofta i de krokarna, för där är så vackert och så finns det många bra affärer... för att inte tala om att Assar, Sixten och Rafael kommer från en plats som ligger alldeles i närheten: Skranta.