Philemon

Naj men vad jam...! *suckar djupt* Och jau som trodde att jau vau auv me denna där jycken!

Noug hade matte pratat om att Belle skulle komma tillbaka, men ente trodde jau pau det... ente förrän hun plötsligt kom inrusande här tillsammans me FYRA ANDRA likadauna skällisar! Dau trodde jau att jau skulle smälla auv - skulle alla fem bo här nu?!? Lyckligtvis vau de ente så, utan de fyra andra åkte sin väg igen efter några timmar... men Belle är kvar, och just nu ligger hun i mattes säng och sover. Jau antar att det betyder att hun snart börjar använda min sandalauda igen... och äter auv min mad... *skakar på huvudet*

Nu förstår jau vau di menar med att det är freda'n den trettonde idau!

Imma

Matte kom in med posten idag, satte sig bredvid mig och visade ett brev som kommit. "Det är från din försäkring" berättade hon. "De har skickat pengarna för din vård och dina mediciner". Jag tvättade mig omsorgsfullt medan jag funderade. "Men det var ju jamar-länge sedan jag var sjuk" protesterade jag sedan, innan jag övergick till att putsa mina morrhår. Matte skrattade. "Nej du" sa hon "det är faktiskt bara cirka en månad sedan - men det är klart, du uppfattar inte tiden på samma sätt som jag". Så reste hon sig och klargjorde att hon skulle betala lite räkningar nu när hon hade råd. "För din vård och dina mediciner har jag ju redan betalat" konstaterade hon och slog på datorn.

Själv satt jag kvar på sängen och tänkte. Ja, vi har verkligen väldigt olika tidsuppfattning, fast jag inte riktigt kunde sätta tassen på hur eller varför. För mig är tiden beroende av vad det handlar om... när jag är hos veterinären eller matte är borta någonstans, till exempel, tycker jag att tiden går jamarlångsamt, men annars går tiden lite grand utan att jag tänker på den. Hur är det för er andra?

En annan sak jag undrar är om ni har tröttnat på vår auktion? Den har ju blivit längre än vi hade tänkt oss från början, tyvärr... ni kanske inte tycker att det är roligt längre? Men nu lovar jag att vi avslutar den på söndag - och sedan skall jag se till att matte gör paket och skickar iväg så snart vinnarna har mejlat sina adresser till oss. Tass på det!

Imma

Idag satte sig matte ner med mig och berättade att hon ville skänka ytterligare en sak till vår välgörenhetsauktion. Nämligen den här:

Gammelmatte visar hur stor affischen är

Den här affischen har suttit utanför en biograf (i ett glasskåp) så den är autentisk, och den är från premiärveckan av filmvisningen, hälsar matte. En raritet, med andra jam!

Samtidigt har vi tagit råd av Linnsens och Franks matte (som auktionen gäller) och för-längt budgivningen ytterligare en vecka. Det är av hänsyn till matte, som inte mår bra efter trafikolyckan i söndags... hon kan inte sova om nätterna, har fått mer migrän och hennes psoriasis bråkar med henne (särskilt i lederna), så hon orkar inte riktigt med saker och ting just nu. Hoppas att ni förstår och ursäktar?

Hursomjam, så ser budgivningen just nu ut så här:

CD-boken "Caspian, prins av Narnia" - Tiger, Nova och Sudden bjuder 75 kr

CD-boken "Hästen och hans pojke" - Tiger, Nova och Sudden bjuder 75 kr

CD-boken "Häxan och lejonet" - Tufsi och Tott bjuder 80 kr

CD-boken "Djävulen och fröken Prym" - Bröderna Bus och Busan bjuder 150 kr

Boken "Katten ser dig" - Karlavagnen bjuder 500 kr

Findus-handduken - Alice och hennes bröder bjuder 200 kr

Idag törs mattarna knappt röra på sig, säger de. De tre senaste händelserna - först gammelmattes hjärtflimmer, sedan gammelmattes stroke och senast trafikolyckan - har allihop inträffat på en söndag, så idag gör de ingenting som kan gå sönder eller som man kan skada sig på. "Vi helgar vilodagen" sa matte med ett blekt leende.

Jenny

Idag fick vi storfrämmande! Eller "främmande" är ju egentligen alldeles fel jam, för vi känner henne så väl, hon är en gammal vän till oss... men det är ju så man brukar jama när det kommer folk, eller hur?

Hursomjam började dagen idag lite extra tidigt, eftersom vi ville göra oss riktigt fina och mattarna ville snabeldraka rummen. Här ser ni hur Majsan och jag ligger på mattes säng och väntar - Majsan finputsar tassarna en sista gång innan det ringer på dörren:

Matte passade på att ta det här idolporträttet på mig också, ifall det är någon snygg kille där ute som vill ha något att nåla upp på väggen över bästa sovplatsen...

Och SEN KOM DE! Kan ni gissa vilka?!? Jo, BLOGGHJÄLPEN och hennes sambo!!! Vi blev så glada att vi nästan gick lite i baklås och plötsligt kände oss blyga... men det gick över när blogghjälpen visade att hon hade med sig godsaker till oss: sticks, blötmat och skinka, bl.a. *kurrar*. Och tänk, vår blyge Rafael blev så betagen i blogghjälpen att han alldeles glömde bort att vara tillbakadragen - men det förvånade varken Majsan eller mig, för vi vet ju att hon är världens bästa blogghjälp och en alldeles utmärkt gosare. Vi har ju själva varit med och lärt upp henne!

Tyvärr tog inte matte några bilder medan besöket var här, men jag kan lova att det gosades mycket samtidigt som tvåbeningarna pratade om vad som hänt våra mattar på sistone och om katterna på Södertälje katthem. Blogghjälpen berättade om stackars Zorro och hans två kompisar som nyligen kommit tillbaka från ett hem som inte alls var så bra som det skulle varit... och vi har lovat att jama om dem på Catbook så att katt-hemmet kan få lite hjälp med de dyra veterinärräkningarna. Kan ni tänka er att när Zorro och de andra behövde vård, ville deras matte inte längre ha dem kvar?!? *morrhårsdarr* Vi inser att vi har haft tur som hamnat hos mattar som tar hand om oss även när vi är sjuka och som inte sviker oss då vi behöver dem som bäst!

Så småningom måste förstås gästerna åka igen, för de har lång väg hem till sina katter. Det blev väldigt tomt efter dem... och jag tror att matte också tyckte det, för hon gjorde sig upptagen med att fotografera Philemon medan han solade i hallen - och då begriper man ju hur sysslolös hon kände sig! Matte brukar ställa upp ytterdörren om vädret är fint ute, så att solen kan skina in genom det stora fönstret i innerdörren... och där, mitt i solskenet, låg förstås skåningen och vräkte sig...

Här har han flyttat upp på hinken med fjäderkotletternas mat

Jenny

Numera står mellandörren öppen varje dag. Inte hela dagarna, men till Sixten börjar slåss med antingen Philemon eller Imma. Sedan måste Sixten gå hem, och då brukar jag följa med. Ibland kommer Majsan också. Rafael, däremot, stannar gärna så länge han kan hos gammelmatte, som han räknar som sin matte. Matte är reserven som duger när inte gammelmatte finns att tillgå.

Det är bra att jag får tillgång till hela huset, eftersom jag ju är bolis och har tass om säkerhetsansvaret här hemma. Då kan jag kontrollera att allt är som det skall vara. Idag upptäckte jag att det luktade främling i ena änden av källaren, och Imma berättade för mig att det hade varit en tvåbening där för att ordna så att strömmingen fungerade. Jam, hon har väl jamat för er att vi haft strömmingslöst här hemma i nästan ett dygn? Nu igår kom den där tvåbeningen hit och trollade tillbaka strömmingen på något sätt, och det hade jag bra gärna velat vara med om... men det finns en mellandörr i källaren också, tyvärr, och den är nästan alltid stängd. Matte säger något om att ifall den inte var det, skulle jag stå i hennes källartrappa och jama jämt och ständigt... skulle jag väl inte! Bara när jag behövde komma in. Vilket i och för sig är ganska ofta, det erkänner jag. Ni förstår, inne hos oss fungerar inte kranen i köket lika bra som hos abbemissan - det kan ju bero på att matte blir galen av mitt jamande och öppnar kranen där, medan det inte lönar att jama om kranöppning hemma hos oss. Gammelmatte orkar inte bo där just nu, har abbemissan berättat... hon är rädd för att vara ensam. Så istället öppnas mellandörren, så att vi katter kan komma in till henne när hon nu inte kommer in så ofta till oss.

Kan jama att ingen av oss husisar har fått någon kattsnuva - vi är nog mera robusta än de veka rexarna! *fnissar*

Imma

Wikki är en sådan där katt som vet hur man knipsar kablar, liksom Stationskatterna... undrar om de håller kurser för andra katter? För jag skulle jamargärna lära mig att knipsa sådana kablar som stänger av vissa elsaker här hemma, särskilt datorn och telefonen och sådana mojänger.

Igår eftermiddag fick vi strömmingsavbrott här hemma och precis alla saker som går på el tystnade. Ni kan inte tro så skönt det var! Plötsligt hördes bara våra tassande steg och batteriklockans tickande... och så mattarna, som tog det med ro och plockade fram sprit-köket för att laga mat och koka te. De lyckades få en stor kastrull full med vatten innan vattnet tog slut (för brunnspumpen går ju också på el), och sedan var de nöjda... matte skrev ett brev, gammelmatte löste korsord, de pratade och gosade med oss katter och var rent ut jamat hur avkopplade som helst! Och när det blev mörkt ute, blev det mörkt inne... så då gick vi helt enkelt och la oss, allihopa *kurrar*.

Fast natten blev orolig, eftersom mattarnas CPAP:er (andningsmaskiner) också går på el. Och utan dem sover de inte så bra, snarkar så väggarna rister och slutar emellanåt att andas, vilket är lite läskigt att lyssna på... så matte är ordentligt trött idag och säger att hon vill krypa till sängs tidigt i kväll. Jam, inte mig emot!

Strömmingen kom tillbaka vid lunchtid idag, tyvärr... så nu funderar jag som jamat på hur man vet vilka sladdar man skall bita av och hur man gör. Någon som har ett bra råd?

Imma

Vi katter har ju alltid vetat att brummisar är otäcka, eller hur? Men mattarna sätter sig gladeligen i brummisen jämt och ständigt utan att ens kattflektera över farorna. Och så går det som det går... igår blev våra mattar påkörda bakifrån av en annan brummis, och krocken var så hård att båda brummisarna fick rulla över Regnbågsbron (eller vart nu brummisar tar vägen när deras liv här på jorden är slut). Titta bara så mattes brummis såg ut!

Mattarna själva - och de som satt i den andra brummisen - fick åka i ambulanser till olika sjukhus. Våra mattar skickades till Karlskoga lasarett, där de blev väl omtasstagna och ordentligt undersökta i många timmar. Matte blev till och med datortomograferad (det ordet fick hon kattstavera för mig, så att det blir rätt) för att de skulle vara jamarsäkra på att hon inte hade gjort sig illa i huvudet och nacken... och sedan, när människoveterinä-rerna var nöjda, fick mattarna åka hem. Fast eftersom de inte hade någon brummis kvar att åka i, kom Max' och Måns' husse och hämtade dem. Det var Linnsens och Franks matte som hade ordnat så att Max' och Måns' husse visste var mattarna var så att han kunde hjälpa dem. Tack snälla för hjälpen!

I natt sov inte matte särskilt bra - varje gång hon somnade, drömde hon om olyckan, har hon berättat. Så hon sov rätt mycket på dagen idag istället, och det gjorde gammelmatte också. De ser lite lustiga ut just nu, för de har blåmärken överallt och rör sig som om de var minst tvåhundra människoår gamla... matte säger att det är för att de är "rådbråkade", vad nu det betyder. När hon inte har sovit, har hon pratat i telefon med en massa folk, för det är mycket att ordna med nu... försäkringsbolag och polis och mattes kullsyskon och jam vet inte vad skall visst vara med och hjälpa till. Matte säger att de förstås måste ordna en ny brummis så småningom... men hon och gammelmatte vill vänta ett tag innan de bestämmer sig för om de skall låna en av någon, acceptera en hyrbil (det föreslog försäkringsbolaget) eller helt enkelt vara utan till de kan köpa en ny för pengarna från försäkringen. Jamarbra, tycker jag! För det betyder att de blir kvar här hemma i fleraflera dagar...

Som ni förstår har jag haft annat att tänka på än auktionen, så nu har jag ett förslag till er: vad jamar ni om att vi förlänger auktionen en vecka till nästa söndag istället? Mattarna kan ju ändå inte posta saker just nu, för det måste man ha brummis till.