Philemon

Nu är ded SYNDB om baj IGEN! *snörvlar* Jau är jiddesjuk och däbbd i dosen, och pau ryggen haur jau ena jiddebula som gör ont... *atchi*... ni ska ende tro madde när hun sajer att jau är "alldeles för bigg för att baura så sjuk som jag jamar att jau är" och att ded är "typiskd killar"... *suckar* Hun förstår ende vidden auv midd LIDANDE, så enkeld är ded! *nyser*

Öberreagerar gör hun osse, för tror ni ende att hun tog med baj till vedden?!? Jau som är så sjuk att jau ende öberlever brubbisresor... jau baur öbertygad om att jau skulle dö redan pau inbägen och sen bleb ded bara bärre och bärre. Vedden körde opp ena dermo-meder i baken pau baj! Sen klämde han pau bin onda bula på ryggen och sa att "ded är ende säkert att den går bordd med bediciden, så bi kanske båste SKÄRA BORDD den" *ryser*

Jau bar jidderädd pau bägen in till vedden...

Och ende bleb ded bäddre när bi bar frabbe!

Och ved ni bad vedden sa?!? Han kallade maj "humpback"!

Ded är så syndb om baj att jau saknar ourd... *snörvel*... ded är bäsd för madde att hun ger baj mycket godis nu (och skibbar bediciden). Kan di fadda att hun har köpb edd DORDYRREDSKAB för att ge bej bediciden med?!? Jau som trodde att hun älskade baj... *hänger med huvudet*

Matte tar över tangenterna:

Ibland undrar jag vem som är vår största drama queen här i klostret - Philemon eller Belle? Men faktum är att han VAR ordentligt uppskrämd under resan och på hemvägen greps han rentav av panik och försökte klösa sig ur transportkorgen... kanske trodde han att det skulle gå för honom som för Imma, som aldrig kom hem igen? Philemon lider av separationsångest och har alltid varit "mattig", men sedan Imma dog är han ännu mer noga med att hålla sig i min närhet. Sedan han kom hem har han dock varit lugn igen, och nu beter han sig som vanligt - skönt, för ett tag höll hans skrikande och klösande efter mig genom gallret på att driva mig till vansinne, och det är inte bra när man kör bil.

De som har lyckats uttyda en förkyld skånings jam har redan begripit att Philemon är snuvig. I natt hade han faktiskt svårt att andas och jag var mycket orolig för honom... då var det skönt att tänka på att vi hade en veterinärtid bokad idag, innan helgen. Olle säger att den här sortens infektioner i nosen, som Philemon nu behandlas för för andra gången, har en tendens att bli kroniska eftersom bakterierna trivs i de benskivor som sitter på rad inuti kattnosen - men han vill försöka slå ut härden med en "kraftfull och långvarig" medicinsk behandling, som vi startar idag. Två halva tabletter Doxyferm om dagen i tjugo dagar ligger framför Philemon och mig att hantera... så ja, jag köpte faktiskt ett "tortyr-redskap" d.v.s. en tablettinskjutare, ifall jag inte kan få i honom medicinen på samma sätt som jag gav Conny hans hjärtmediciner. Önska oss lycka till, för det kan vi behöva!

Puckeln på ryggen är ett infekterat sår som Philemon fått i slagsmål med Sixten. Det är en rejäl skada, så jag är mycket försiktig med hur jag tar i den stackaren eftersom han tydligt säger ifrån att det gör ont. Hoppas att medicinen tar hand om den infektionen också! Olle sa att det kan bli lite knepigt och att vi kanske måste öppna och tömma såret på kirurgisk väg, men att vi skall avvakta över helgen och se hur såret reagerar på medi-cineringen.

Eftersom vår veterinärstation är stängd på helgerna, firades Kattens Dag idag istället för på söndag. Alltså bjöds jag på glögg och fick presenter med mig: en fin matbricka med kattmotiv och en kalender för 2014. Belle och Philemon fick gos och massor av trevlig uppmärksamhet, vilket de uppskattade. De älskar ju båda två att vara i centrum! *ler stort*

Observera tortyrredskapet längst ner i mitten