Imma

Idag är det Valborgsmusafton, berättar Bröderna Bus och Busan för oss. Och vad gör tvåbeningarna? Eldar pinnar! Eller rättare sagt, ägnar sig åt avancerat pinnmissbruk, som Sigge tassade i sin blogg igår. I värsta fall bränner de små oskyldiga igelkottar, som gömt sig i pinnhögarna, också... *ryser* Fast våra mattar försäkrar oss att ansvarskännade tvåbeningar noga ser till att det inte finns några igelkottar i högen innan de tänder på. Och riktigt, riktigt kloka tvåbeningar eldar inte alls när det blåser så här hårt! säger matte. För idag är det inte särskilt skönt utomhus fast solen skiner, för det blåser så att pälsarna står åt alla håll... jam, jag har inte känt det själv, för jag går inte så ofta ut i kattgården så här tidigt på säsongen, men jag har sett genom köksfönstret hur husisarna ser ut där ute. Philemon och jag bäddar istället ner oss i sängen hos matte, som inte mår så bra idag... hennes mage krånglar fortfarande, så jag brukar lägga mig lite längre ner i sängen så att jag inte störs av bullrandet i den. Magen, alltså. Mattes.

Annars är det lugnt här hemma - gammelmatte har varit iväg och blivit stucken i tassen (armen), och tänk, de tog ÅTTA RÖR blod från henne! Att hon ens överlevde?!? *stora ögon* Skulle någon ta åtta rör blod från mig, skulle jag inte ha en droppe kvar åt mig själv...

Jenny

Jag läste i fredags i Gustavs blogg att det nu officiellt är vår. Tänk, det kunde jag ha jamat för honom eller vem det nu är som bestämmer när våren är officiell! För ute i kattgården skiner solen och i alla fönstren skiner solen och i mitt hjärta skiner solen också, för jag älskar solsken *kurrar lyckligt*. Så här års är det bra att ha mycket svart i pälsen, för då tar man bättre tillvara på solvärmen... längre fram i sommar kan det bli för mycket, då måste man ligga i skuggan ibland för att inte bli alltför varm, men just nu är det perfekt!

Tyvärr får man inte alltid ligga i solen där man vill, för här finns en fånig vit kille som alltid vill ha de bästa platserna. Ja, okej, lite lite svart är han på vissa ställen... öronen och svansen, mest... och just för att han är så mycket vit hävdar han att han behöver sol-skenet bättre än vi med mycket svart. Ärligt jamat är det det dummaste jag har hört! HAN borde tvärtom hålla sig borta från solen, för ju mer han solar desto mer rosa blir han... jam, ni läste rätt: han blir ROSA! Hans päls är så tunn så man ser skinnet rakt igenom den, så han ser ut som en människobabys kramdjur när solen lyser på honom... *fnissar* Fast han är sannerligen inte något kramdjur utan den mest grälsjuka och tassiga katt jag någonsin har träffat, tror jag. Var man än sätter sig, är han genast där och påstår att platsen är HANS... och flyttar man på sig till en annan plats, är den tydligen OCKSÅ hans?!?

Nåjam, på vår sida huset har han i alla fall inget att göra, och där bestämmer jag själv var jag vill sitta. I solskenet, så klart!

Matte

Först av allt vill jag tacka för alla goda ord och krya-på-dig-hälsningar som jag fått! Som Imma kanske har berättat någon gång, är jag dålig på att ligga sjuk... jag tycker inte om att ligga till sängs, utan vill vara uppe och dona med saker utifrån vad jag orkar för stunden. Så idag steg jag upp, klädde mig och gick ut i trädgården för att göra fint i minneslunden (städa bort sådant som vissnat, beskära rosorna m.m.). Innan jag gick in igen, tog jag en liten runda med sekatören i handen och klippte lite här och där, där kvistar stack ut åt "fel" håll. Gammelmatte gjorde mig sällskap under promenaden, så vi kunde prata om vad vi vill göra i trädgården framöver... utifrån ork och lust, givetvis. Och så kunde jag konstatera att inte bara blåsipporna utan även vitsipporna blommar!

Under större delen av dagen har alla katterna fått gå fritt inomhus (mellandörren har stått öppen, liksom dörrarna i källaren) och använda kattgården. Framåt sena eftermiddagen blev det kyligare och mulet, så då stängde vi ut men lät mellandörren vara öppen... i det stora hela fungerar det bra, bortsett från att Sixten och Philemon kommer ihop sig. Det är främst Sixten som följer efter och gärna muckar gräl med Philemon, som då blir rädd och morrar, väser och tassas... jag vet inte riktigt hur jag skall få bukt med det, men som den optimist jag är försöker jag låta dem vänja sig vid varandra.

En extra rolig sak hände idag: jag har fått en lång pratstund med Assar! Han hade just kommit in från kattgården och lagt sig i trappavsatsen, då jag mötte honom (på respekt-fullt avstånd, så klart) och så började han prata - kvittrade och gnydde långa haranger, som jag försökte besvara så gott jag kunde. Det var en spännande upplevelse! Som avslutning bjöd jag på godis, och sedan ville Assar gå hem till sig... han var nog rätt trött då, blyg som han är.

Fortsatt sjukt här hos oss

Jahajam, nu är det matte som är sjuk. Kunde det inte räckt med gammelmattes vinterkräksjuka. Nähä, nu ska matte springa som en galning mellan sängen och toaletten, men gammelmatte tar god tass om oss - ja, hon tar tass om matte också och ser till att hon får mat, vatten och varmt te. Det är i alla fall lugnt och skönt här för gammelmatte öppnar till kattgården och killarna i husisgänget är där i flera timmar och då kan till och med philemon vara där utan att de bråkar med varandra. Jag går inte ut dit om det är någon annan katt där ute för jag gillar egentligen inte att vara ute om inte matte är med. Då går jag gärna lite med sele och koppel.

Gammelmatte har varit ute och arbetat lite i trädgården. Det ser så roligt ut för hon kör med rollatorn och tar med sig en blå plaststol och den sitter hon i då och då när hon krattar eller rensar i landen. Hon har stjälpt ut en massa jord och den tog hon från två planteringslådor som stod där marken var väldigt ojämn, men sedan fick hon ett väldigt sjå med att dra loss barkdukarna så att jorden kunde "sätta sig" som hon sa, alltså bli ett med mattan under. Det behövs mer jord för att få det jämnt och fint och sedan ska de båda planteringslådorna ställas tillbaka där och då kommer det att se väldigt fint ut. Sedan ska hon gjuta stengångar och sätta upp ett par sittbänkar där. Ett päronträd ska också planteras i rundeln med blommor runt. Matte ville hellre ha ett träd där och att vi sätter jungfru Maria någon annan stans i trädgården och det är matte som bestämmer i klosterträd-gården.

Imma

Idag var det mattes tur att bli stucken i tassen (armen) och få sitt blod utsuget. Men jam tycker nog inte att det är riktigt samma sak, för dels är hon mycket större än jag och dels är hon blodgivare och då gillar man ju att ge bort sitt blod...!

Själv låg jag hemma på köksbordet och gonade mig i det varma solskenet under tiden hon var hos människoveten. Inga brummisresor för mig, inte. Philemon solade också, och så tittade vi på katt-TV:n som är alldeles väldigt spinnande just nu - det kommer fler fjäderkotletter än jag tror att jag någonsin har sett förut, och av en massa olika sorter också! Rena smörgåsbordet... jam, om man inte hade suttit bakom ett stängt fönster, alltså.

Gammelmatte mår bättre nu och har börjat vara uppe så smått. Däremot har matte varit jamarlat idag och legat i sängen och läst och vilat ända sedan hon kom hem från sin vet. Det hade nog inte så mycket med veten att göra som att hon är trött efter att ha passat upp dygnet runt på alla här hemma i en hel vecka nu... *rodnar lite*... vi är nog lite dåliga på att hjälpa till, miss-tänker jag. Och gammelmatte har ju varit sjuk, så hon har inte heller kunnat hjälpa till. Jam antar att vi får anse att matte var värd en vilodag.

Imma

Jag förstår inte vad matte pratar om... först vill hon att jag skall gå upp i vikt, och sedan gnäller hon för att jag äter?!? Den nya maten är så fankattiskt jamargod, skall ni veta, att den ger mig aptit på annat också... och vad är det för fel i att jag gör som andra katter och alltid springer ut i köket när matte går dit? Man vet ju aldrig om det vankas lite smakbitar! Sedan är det ju vår, och den friska luften ger mig också aptit. Det är väl bara bra?

Nåjam, hon lugnar väl ner sig så småningom, kan man hoppas.

Med gammelmatte börjar det sakta bli bättre. Igår åt hon fast föda för första gången - kokt potatis och kokt torsk. Vi fick förstås också smaka av den goda fisken... mmmm! Fast matte gnällde och sa att det inte blev något över åt henne. Vadå, hon kunde väl äta mer av potatisen istället?

Matte

Jag grunnar mycket på vad Olle (veterinären) egentligen sa till Imma när hon var hos honom nu i fredags... för sedan dess har hon ätit nästan oavbrutet, och nästan vad som helst hon får tag i! Inte ens mina kokta grönsaker har fått vara ifred - hon tuggar gladeligt i sig både gröna ärtor, blomkålsbitar, morotsskivor och haricorts verts. Det är liksom ingen botten i henne... och ni kan tro att hon använder sin mest bestämda röst när hon kräver mat, så det går inte att ta miste på vad hon vill.

Idag fick hon dessutom en present med posten - fiskoljekapslar, som Imma skall få prova (jag tar förstås sönder dem och droppar oljan över hennes mat). Fortsätter det i den här takten, kommer den lilla damen att väga över 3 kg nästa gång vi väger henne... *skrattar*

Och jag måste vakta som en hök över måltiderna, för även Philemon har fattat tyckte för Immas nya torrfoder... och jag vill absolut inte att han går upp i vikt, för då kommer han att se ut som en fotboll! (Ja, han är ju vit med svarta fläckar...)