Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

onsdag 17 juli 2013

Matte

Tack för era goda ord! Självförtroendet var lågt igår och i morse, och jag undrade om jag någonsin skulle våga hjälpa till att försöka fånga in en katt igen... men nu har jag fått prata igenom situationen både med personalen på djurhemmet, en god vän i Örebro som har mycket stor vana vid att fånga in hemlösa katter och polisen, och alla säger att jag inte kunde ha handlat annorlunda.

Katten som bråket gällde är nu tillbaka i Otterbäcken - det VAR grannfamiljens katt, en 14 år gammal hane. Alla jag har pratat med (inklusive den familj hos vilken fällan stod) är dock överens om att jag inte kunde ha rimlig chans att förstå det eftersom han dels var så liten, dels tovig och dels inte har attiraljerna kvar. Jag är definitivt beredd att be den där familjen om ursäkt över att jag tog fel på kön - men jag tänker absolut inte be om ursäkt över att jag uppfattade katten som hemlös p.g.a. den toviga pälsen och avmagrade kroppen... och som de sa på djurhemmet idag, min plikt ligger hos de katter jag försöker hjälpa, som djurskyddare är det kattens väl jag skall fokusera på, och en tovig mager katt är i 99% av fallen hemlös. Nu hoppas jag förstås att familjen i fråga tar hand om kattens päls och dessutom ID-märker honom! Det har familjen vars vita katt är försvunnen lovat göra, och hon skulle också prata med alla i grannskapet som har katt om att de skall ID-märka dem... så någon nytta har det väl i alla fall gjort, trots allt.

Den det är synd om är kvinnan i Karlskoga. Mitt hjärta blöder verkligen för henne! Hon trodde att hon äntligen fått hem sin pälskling, och så visade det sig vara fel... där har jag lite dåligt samvete, som förledde henne att se på katten som en hona för att jag sa det. Har hur som helst nu fått lära mig hur man könsbestämmer en långhårig och tovig katt, så förhoppningsvis skall detta inte behöva hända igen.

Alldeles nyss var jag och hämtade fällan, eftersom den inte gör någon nytta där den stod - om hennes katt kommer tillbaka, går den ju in nu när familjen är tillbaka från semestern, och vår Assar är alldeles för skygg för att visa sig när folk rör sig i närheten. Istället skall jag börja lappa längre söderöver, bl.a. i Askevik (camping m.m. ett par kilometer åt Mariestad till)... jag misstänker att det är ditåt han vandrar, nämligen. För säkerhets skull skall jag också sätta upp ett par lappar i Hova, ifall han får för sig att vika av österut.

I morgon skall jag bila ner till Torekov och delta i begravningen av en god vän och kollega; åker hemifrån redan 05.30 och kommer förmodligen inte hem igen förrän framemot midnatt. Så det är rätt skönt att inte behöva tänka på att sköta en fälla.

8 kommentarer:

  1. Det var tråkigt med den avslutningen på solskenshistorian.
    Förstår att det känns trist med felbedömningen och att det i slutänden blev en besviken kattmatte i Kga.
    Det är tyvärr sådant som kan inträffa, när man vill göra sitt bästa, som du gjorde.
    ..ska du köra t o r Otterbäcken - Torekov själv...?
    Hoppas att inte så är fallet. Massor av mil, varmt och jobbigt, och en massa sorgliga tankar.

    Vänliga hälsningar,
    Trasslamatten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, faktiskt - jag kör ner till Torekov (via E20/E6) och hem igen (via E4/26:an) samma dag. Kommer att ha gott om tid, planerar för raster och skall träffa min käre biktfader som bor i Skillingaryd på hemvägen, vilket jag ser oerhört mycket fram emot!

      De sorgliga tankarna har nog lämnat mig, till största del i alla fall. Jag har fått så mycket positiv feedback att jag inte längre klandrar mig själv för att det blev fel... tänker använda nerresan till att repetera begravningsritualet (skall vara stavbärare åt vår biskop) och uppresan till att lyssna på bra musik och bara koppla av vid ratten. Älskar att köra bil!

      Tack för omsorgen, Trasslamatten!

      Radera
    2. Jodå - jag älskar också att köra bil.
      Ibland har jag just därför tagit mig vatten över huvudet.
      Fick mig en rejäl tankeställare när jag vaknade på en liten grusväg/avfart - på andra sidan av den förmodade färdvägen - på hemväg från Malmö, strax norr om Vretstorp.
      Med den då fyraåriga dottern i baksätet.
      -Microsömn... *ryyyyys*

      Var försiktig...!

      Radera
  2. Du, lyft på huvudet och sträck på ryggen! Du gjorde inget fel och misstag kan vi alla göra! Lessons learnt och så går du vidare! Ha god musik i bilen imorgon och glöm inte näsdukar! Styrka, mod och god choklad önskar jag dig! Du har ju faktiskt gjort en insats att folk sett till att förstå hur viktigt det är med ID märkning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, god choklad... tyvärr vill min diabetessköterska att jag låter bli godiset, så det får bli äpplen istället *ler stort*.

      Tack för ditt stöd!

      Radera
  3. Vi har läst "i kapp" nu och tycker så synd om dig, som hamnade i denna trista historia helt utan egen förskyllan. Du ville ju bara väl ♥
    Jättebra att polis och andra stöttar dig så ni vågar fortsätta sökandet efter Assar, han måste ju visa sig till slut!
    Håller alla tummar och tassar jättehårt och hoppas att allt slutar lyckligt!
    Många kramar och tassklappar ♥

    SvaraRadera
  4. Vi som har fått förmånen att lära känna dig vet att du haft kattens bästa i tankarna. Enligt mitt sätt att se har du handlat helt rätt. Om katten du fångade hade varit välskött, märkt och i god form hade du säkert tänkt annorlunda än du nu gjorde. Nu håller vi tassar och tummar för Assar. Det är han som gäller nu. Många kramar.

    SvaraRadera
  5. Det är så tråkigt med folk som inte sköter om sina katter - om en erfaren kattmänniska som du är kan ta den för hemlös så är den definitivt inte välskött! Så synd att den andra personen inte fick behålla den.

    SvaraRadera