Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

tisdag 24 september 2013

Jenny

Jag kommer att bli alldeles hes, precis som Majsan, om matte skall fortsätta att slarva så förskräckligt med våra mattider... man får tjata och tjata och tjata, och ändå kan det dröja flera kattiljoner minuter för länge. Jag menar, är det sagt att vi skall ha middag klockan åtta på kvällen, borde matte vara på plats och redo att ställa fram fulla matskålar senast klockan sju, tycker ni inte? Men i kväll kom hon inte förrän halv tio! Och då skyllde hon på att hon varit på möte med djurskyddets styrelse... ha, det gjorde hon säkert för att vi skulle tycka att hon hade giltigt förfall, som vi boliser kallar sådant som är okej. Att slarva med mattiderna är ALDRIG okej, dock *fnyser*. Sedan må det handla om vad som helst... ja, jag kan acceptera förseningar om de beror på att hon har räddat liv - helst ett kattliv då - men i övrigt kan jag inte föreställa mig något som är viktigare än min... eh, jag menar förstås, VÅR mat.

Imma är också miss-lynt på matte i kväll, förresten. För precis som hon miss-tänkte, har matte inte hållit sig hemma nu när hon har bil igen. Och även inför abbemissan hade hon kommit dragande med den där ursäkten om styrelsemöte i djurskyddet...

Fast, det är klart... matte berättade en hemsk historia när hon kom hem, som väl förändrar saken liiiite grand, då. Idag hade det nämligen kommit folk från tågbolaget till djurhemmet och lämnat en kattong som de hade hittat gömd ombord på ett tåg - och i den kattongen låg det en utsvulten kattmamma och fem nyfödda ungar! *ryser* Tänk att det finns tvåbeningar som har samvete (eller snarare brist på samvete) att överge en hel familj på det där gräsliga sättet! Jag vet minsjam vad jag skulle göra om jag hade den tvåbeningen inom klohåll... *morrar*

1 kommentar:

  1. Nu måste jag ju jama att det du berättar sist ursäktar mycket av mattes slarv med maten. Den där lilla kattmamman kanske inte hade fått mat på länge, och det var väl inte sååå många timmar sedan ni fick mat? Och sen fick ni ju faktiskt mae på kvällen också, även om det var lite sent. Fast det är klart, om inte matte hade haft det här skälet till att komma hem sent - DÅ hade det varit en annan sak.

    SvaraRadera