Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

söndag 4 november 2012

Matte igen!

Imma är en mycket förstående katt - min allra bästa väninna och förtrogna! - och hon förstår att jag ibland måste få prata om saker ur min egen synvinkel... så hon har givmilt låtit mig låna bloggen även idag för att berätta mer om Pelle samt rapportera lite om gammelmatte.

Med Pelle är allting bra; han fortsätter att vara en underbar kille, som älskar att gosa och som sprider idel vänlighet omkring sig. Jag är uppe hos honom så ofta jag kan och tillbringar min mesta tid sittande på golvet så att vi skall vara i nivå med varandra. Igår lyckades jag för en kort stund locka upp honom i sängen, men han hoppade snart ner igen... det är uppenbart att han känner sig obekväm till mods på/i möbler. Temptations går alltid hem, men tonfisk gillade han inte något vidare... då var det lite bättre med lax, även om han tycks föredra torrfoder framför blötmat. Emellanåt är han riktigt pratsam! Och jag har fått ta fler bilder av honom, som jag skall visa upp här i bloggen endera dagen.

Gammelmatte får också mycket av min tid - jag besöker henne ofta och länge, lika mycket för min egen skull som för hennes. Hon har tråkigt på sjukhuset eftersom tiden främst tillbringas med medicinering på diverse tider utspridda över dygnets timmar och däremellan väntan... och jag saknar henne här hemma, så jag vill gärna vara där hon är. Senaste budet är att infektionen sitter i njurväggarna och de har bytt antibiotika-sort eftersom värdena inte velat ge med sig, så nu väntar vi på nya prover för att se om den här sorten fungerar bättre än den förra. Sockret fortsätter också att vara högt, och de vägrar att släppa hem henne förrän de har klurat ut både varför sockret inte sjunker och varför hon samlar på sig vätska... så hon blir kvar ett tag till, troligen hela nästa vecka i alla fall.

Med oss här hemma är allting bra. Igår kväll fick jag njuta av att Sixten låg utsträckt i mitt knä i över en halvtimme och ville gosa! Sådant bär verkligen. Och Rafael har faktiskt börjat stå med alla fyra tassarna i mitt knä när jag kelar med honom - idag vågade han rentav nosa mig i ansiktet, men sedan blev det nog lite "för mycket" och han gick sin väg. Eller så tyckte han inte om doften av den broccoli-gratäng jag precis hade satt i mig...! *skrattar*

2 kommentarer:

  1. Tror att lille Pelle förstått att han hamnat i ett kattparadis. Han behöver bara lite mer tid på sig att landa i tillvaron. Vi fortsätter förstås hålla tassarna för Gammelmatte och hoppas de nu hittat rätt antibiotikasort åt henne.

    SvaraRadera
  2. Vad skönt att Pelle börjar känna sig hemma, blir nog bra med möblerna också så småningom. Hoppas att de får ordning på Gammelmattes meduciner snart. Nosbuffar

    SvaraRadera