Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

måndag 11 juli 2011

Sixten

Jag minns inte om jag har bloggat förut... *fundilerar*... men idag föreslog Imma att jag skulle skriva lite om vad jag tänker på... fast jag tycker att det är svårt att tassa ner mina tankar, måste jag jama. Mina tankar låter sig inte fångas så där, de surrar omkring lite som de vill i huvudet. Men visst tänker jag. På mycket. Jam, på allt möjligt, faktiskt.

Matte har ordnat med flera öppna fönster till oss, som vi inte kan fastna i och där det sitter myggfönster, men som låter oss känna solskenet och dofterna utifrån. Vid ett av de där fönstren sitter jag och nosar på världen och tänker på hur annorlunda livet har blivit mot vad jag trodde när jag var liten. Assar och jag och våra syskon föddes under ett skjul utanför Karlskoga och vi var rädda för precis allting, vill jag minnas... mycket var nog förstås mammas varningar, särskilt för tvåbeningar, men vi var också rädda för att allting utanför skjulet var så stort och vi var så små. Det jamade jag faktiskt med gammelmatte om för en tid sedan, och då berättade hon något mycket märkligt: tvåbeningar känner precis likadant! De tycker också att världen är stor och de själva små... det har jag tänkt mycket på sedan dess, för jag tycker ju att tvåbeningar är jättestora i jämförelse med oss katter och tassen på hjärtat, är det inte så att det mesta i världen är påhittat av tvåbeningarna själva? Det är när jag tänker på det som det blir extra krångligt, för det måste ju betyda att tvåbeningarna är rädda för sig själva... eller tänker jag helt fel nu?

En sak har jag i alla fall lärt mig: alla tvåbeningar är inte farliga. De vi bor hos nu är mycket snälla mot oss och verkar tycka att vi är det viktigaste i deras liv... och det stämmer ju inte alls med mammas varningar där under skjulet! Assar vågar inte riktigt lita på matte och gammelmatte än, men han försöker verkligen och jag gör så gott jag kan för att hjälpa honom. Jag minns hur lätt jag blev om hjärtat den där speciella stunden då jag plötsligt förstod att matte och gammelmatte älskar mig! Den stunden bär jag alltid i hjärtat, och det är det jag vill att Assar också får uppleva. Och om det nu är så att tvåbeningarna själva känner sig små, behöver vi kanske inte vara så rädda för dem, vi katter?

7 kommentarer:

  1. Vad roligt att du tassar Sixten. Mycket att fundera på.Hoppas verkligen att Assar också litar på matte och Gammelmatte snart. Visst är det härligt att vara älskad.Nosbuff

    SvaraRadera
  2. Det var många kloka ord du jamade Sixten! Hoppas vi får höra dig jama snart igen.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
  3. Mjam vilket fiint och tänkvärt inlägg du gjort Sixten !!!
    Jag o matte såg att er gammelmatte undrade hur man skulle kunna kommentera hos en annan Sixten om man inte har googlekonto :)
    Har kollat lite hos den andra Sixten och gammelmatte får nog välja OpenID och sen helt enkelt skriva er adress på raden :)
    För vi ser att den andra Sixten inte har alternativen Namn/webadress eller Anonymt hos sig :(

    SvaraRadera
  4. Det tar TID att lita på en 2bening.
    De är faktiskt mycket större än vad vi är, och vissa av dem använder sin storlek att göra missar illa.
    Men har man tur så träffar man snälla 2beningar man kan flytta in hos. :-)

    SvaraRadera
  5. Jamar som Max och Måns, jag Chicko litar inte till 100% på tvåbeningar, MEN jag märker ju att våran matte tycker så mycket om oss katter här hemma, så visst Sixten, kan du oxå börja lita på dina tvåbeningar oxå, tassen till dig kompis.

    Tass

    SvaraRadera
  6. De' va' jupa och tänkvärda tankar Sixten. Ja' minns schelv hur de' va' när ja' flytta' in till husse. Man va' ju lixom redd för de' mesta. Men nu vet ja' att husse elskar mej, å då e're inte så leskit längre.

    SvaraRadera
  7. Roligt att du fick tassa ner ett inlägg också!
    Vet du en braig sak???
    Dina 2 benta är bäst, de älskar dig jättemycket.
    Försök att överjama Assar till att lita på dem!
    Ni kan vara lyckliga över att ha hamnat hos dem!

    =^.^=

    Nosgos till er ALLA Klosterkatter och varma kramar till matte å gammelmatte

    SvaraRadera