Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

söndag 19 maj 2013

Imma

Vi ligger i mer eller mindre ofrivillig språkträning här, vi klosterkatter. Skällisen som bor hos oss över sommaren talar ett främmande språk som vi inte begriper och matte säger att vi måste lära oss att förstå varandra... problemet är att hundar och katter tydligen använder samma ord emellanåt, men att de betyder helt olika saker.

Som till exempel det här med svansviftandet. Vi katter viftar ju bara häftigt på svansen när vi är irriterade eller arga, eller hur? Men jycken viftar visst bara på svansen när hon är glad! Hur skall man veta sådant bara så där spontant? Jam menar, rätt som det är står man öga mot öga med henne och hennes svans fläktar vilt baktill... skall man fly eller gå till anfall? Ingetdera, säger matte... Belle talar om att hon är glad och tycker om dig!

Faktum är, att enligt matte uppmanar Belle oss till lek mest hela tiden. Det ser väldigt konstigt ut... hela framändan på hunden plattar till sig mot golvet, medan bakändan står upp och svansen viftar. Betyder det att hon vill leka? Philemon har börjat studera henne noga, kan jag jama... och han verkar faktiskt ha klurat ut ett och annat, för han är inte det minsta rädd för henne. Det är inte jag heller, för hon beter sig mycket artigt mot mig... vänder bort blicken, viker undan med hela huvudet och stiger åt sidan när jag vill komma förbi. Men husisarna springer helst förbi henne, eller vänder och springer åt andra hållet.

Det märkligaste av allt är att Belle verkar förstå kattspråk! Så fort någon av oss katter kommer i närheten, står hon still och viker undan hela ansiktet... och om katten envisas, går hon undan. När husisarna springer omkring här inne hos oss, sitter Belle helst i knäet på antingen matte eller gammelmatte... *fnissar* Matte säger att det beror på att Belle lever tillsammans med katter hemma hos sig, så hon vet när det är dags att passa sig. "Belle skulle aldrig komma på tanken att angripa någon av er katter" skrattar matte. "Hon vet att ni har vassa klor och tänder". Så egentligen behöver ingen vara rädd för någon annan... vi behöver bara lära oss att prata varandras språk.

2 kommentarer:

  1. Ni kommer att lära er voffiska snabbt, ska ni se!

    =^.^=

    Nosbuff

    SvaraRadera
  2. Vi lärde oss inte riktig voffiska fast skällisen var hos oss i 10 dagar. Men jag tror att skällisen hade tränat sig på jamiska innan hon kom hit. Så det gick ju faktiskt bra. Det gör det nog hos er också. NosGos

    SvaraRadera